Sonic Syndicate – inte längre i någons skugga

SONIC SYNDICATE har gjort en svindlande resa, från ett tämligen lokalt band till ett av Sveriges just nu största på de hårdare scenerna inom loppet av ett par år. Metalcentral har pratat med basisten Karin Axelsson om den stora glädje, men också om de påfrestningar, en sådan resa innebär. Nyligen släpptes nya skivan ”We Rule The Night”, och att döma av vad Karin har att berätta om bandets ambitioner med plattan finns det föga skäl att tro att resan skall avta i tempo.

Det är en förkyld Karin Axelsson som möter mig i luren, varför jag har dubbla anledningar att fråga om hon är okej. Förutom förkylningen tänker jag då på den huvudskada hon ådrog sig under inspelningen av videon till ”Turn It Up” för en dryg månad sedan. Otäcka bilder visar en omtöcknad och blödande Karin, men hur illa var det egentligen?
– Det mesta av blodet var faktiskt inte mitt eget, så det var inte så farligt som det såg ut. Större delen var fejkblod. Karin förklarar att samtliga bandmedlemmar i videon skulle dödas på scen, och att hon själv skulle klubbas ner av en vilt svingad gitarr. Gitarren var försedd med en påse låtsasblod, och hon bar ett diadem som skulle sticka hål på påsen. Tyvärr träffade slaget mer än diademet, vilket kostade basisten en hjärnskakning. Hon försäkrar dock att hon är okej nu, varpå vi går över till att diskutera den häftiga resa SONIC SYNDICATE har gjort de senaste åren.

Vad har förändrats?
På frågan om vad som förändrats på det personliga planet för bandmedlemmarna i och med framgången, konstaterar Karin att det kan vara knepigt att ta in.
– Det är svårt att riktigt förstå det som hänt. Dels har det gått snabbt sedan 2007 års ”Only Inhuman”, vi fick ju spela på stora scener som t.ex. på Wacken nästan direkt, och dels är vi sällan lediga. Man har helt enkelt inte särskilt mycket tid över till att reflektera över det. Ibland händer det visserligen att man fattar, som när jag klev ut på scenen på Metaltown i år för soundcheck och såg hur stor publiken var. Då kände jag att ”wow, det här är häftigt!”. Annars märker man väl att fler vill snacka på krogen och när man är hemma. Vissa gamla polare blir mer intresserade också, det händer att folk tigger backstagepass – till och med till andra artister… Man märker vilka som är ens riktiga vänner om man säger så, och hur viktigt det är med stödet från sin familj.
 
Jag frågar en annan sak apropå det faktum att SONIC SYNDICATE nu är ett stort och etablerat namn, nämligen om de konstanta jämförelserna med IN FLAMES har börjat avta? Dessutom undrar jag ifall den jämförelsen är mest smickrande eller irriterande?
– Alltså, det är bra med ett bra band att jämföras med… Egentligen är det smickrande, för IN FLAMES är ett av Sveriges största och bästa band. Samtidigt är det klart att det blir lite tröttsamt i längden. Vi vill ha en egen identitet, att folk skall kunna säga att ”det där låter verkligen Sonic” och tycka att vi har ett eget sound. Hur som helst antar jag att det är svårt att inte jämföras med andra. Karin konstaterar vidare att SONIC SYNDICATE och IN FLAMES är goda vänner, och skojat mycket om jämförelserna under olika gig och turnéer banden gjort ihop. Till exempel har IN FLAMES-gänget vid något tillfälle märkt upp utrustning som monitorer och förstärkare med lappar med texten ”Tillhör team In Flames”. När flammorna läste hur en musikjournalist i en recension skrev att SONIC SYNDICATE nu tagit steget ut ur IN FLAMES skugga, ringde de upp och frågade ”Neej, måste ni det?”. Båda banden verkar alltså ha tagit jämförelserna med ro.

Med sikte på en bred publik
Samtalet glider över på Falkenbergarnas senaste skiva, ”We Rule The Night”, som släpptes nyligen efter att först ha skjutits upp något av bolaget (Nuclear Blast). Vad berodde det på?
– Det var faktiskt vi som inte var helt nöjda med en del grejer i den ursprungliga mixen av Toby [Wright, skivans producent]. Främst gällde det detaljer som vissa ljudeffekter och keyboards. Där fick vi hjälp av Roberto Laghi som mixade om, samt av Dragan från Bohus Studios med mastring. Egentligen gjorde det inte så mycket att plattan sköts upp en del, för som det nu blev hann vi göra lite videos och så.
Jag frågar basisten om den akustiska spelning man också hann klämma in upp i Stockholm, och Karin intygar att det var roligt.
– Ja, det gör vi gärna om, det var roligt. Faktum är att vi har en del sådana grejer planerade framöver.

Att lira akustiskt är kanske lite ovanligt för ett metalband, men så har också SONIC SYNDICATE fått höra från kritikerhåll att det radiovänligare stuket och lite softare soundet på ”We Rule The Night” är en medveten kommersialisering av bandets musik, i syfte att underlätta en USA-lansering. Vad ligger det för sanning i sådana spekulationer?
– Jo, men vi vill självklart ha en bredare publik, nå ut till fler. Därför har vi försökt att se till att ”We Rule The Night” innehåller något för alla. De som gillar metal hittar en del hårdare partier, och de som gillar mer radiovänliga saker hittar sådant också. Ta det här med balladerna, till exempel. Vi har alltid haft åtminstone en ballad på varje skiva, men den här gången är balladerna liksom ”mer ballader” om du förstår hur jag menar. Jag intygar att jag gör det, och undrar hur bandet gått tillväga för att hitta det nya soundet?
– Jag tror framför allt att vi har vågat mer denna gång. Ta till exempel en låt som ”Turn It Up”, som från början inte ens var menad på allvar. Killarna kom ut från replokalen en dag, och sade ”Vi har skrivit en plojig discolåt, kom och lyssna”. När sedan Toby och Nuclear Blast fick höra den sade de att den bara måste tas med på skivan!

Mannen bakom spakarna
Apropå Toby, ja. SONIC SYNDICATE har den här gången jobbat med meriterade producenten Toby Wright, som tidigare jobbat med bland andra ALICE IN CHAINS, KORN, SLAYER och MÖTLEY CRÜE. Hur var det att jobba med Toby, och hur har han påverkat soundet på plattan?
– Det var jättekul att jobba med Toby! Han kom faktiskt upp till Falkenberg en vecka innan vi skulle gå in i studion, och var med när vi repade samt såg oss live och så. Karin intygar att producenten inte bara var noga med att sätta sig in i vad bandet handlade om, utan att han även var en stor tillgång i studion. Wright frågade och ifrågasatte mycket (”varför skall just det riffet spelas där?”) vilket tvingade bandet att vara vassa i sitt låtskrivande.
– Det var faktiskt Toby som föreslog fingerplocket på gitarren i ”My Own Life”. Den låten var annars betydligt mindre soft i sin ursprungliga form. Här undrar jag om det inte uppstår känsliga lägen när en ”utomstående” kommer in och har distinkta åsikter om bandets låtar, då min erfarenhet är att konstnärliga själar brukar vara lite kinkiga med sådant?
– Tja, alltså, visst kan det bli en del diskussioner när det är sex stycken låtskrivare involverade, men vi försöker snacka oss fram till en lösning alla kan vara med på. I värsta fall har vi kört demokratiska omröstningar. Basisten förtydligar att alla i bandet – eventuella meningsskiljaktigheter till trots – är väldigt nöjda med Wright som producent, då han pushade bandet att leverera fullt ut. Detta genom att till exempel bara köra hela tagningar, dvs. att låtarna inte är hopklippta av flera tagningar utan allt är satt i ett svep. Dessutom är båda sångstämmorna fästa på disk samtidigt, med Nathan i ett bås och Richard i ett annat.

Vad har en ny bandmedlem inneburit?
När Nathan omnämns övergår samtalet till att handla om det senaste tillskottet i SONIC SYNDICATEs lineup, britten Nathan J. Biggs. Är smekmånaden slut så här efter ett år eller känns valet av Nathan som den nye sångaren fortfarande bra?
– Nathan har faktiskt blivit som en bror för mig! Alltså, jag har känt de andra grabbarna väldigt länge nu och vi funkar så klart bra ihop också, men det är verkligen häftigt vilken bra kontakt jag och Nathan har fått. Om det händer att vi bråkar, kan jag fem minuter senare få ett SMS där det står ”Gillar dig ändå”. Uppenbarligen trivs bandet med sin nye frontman som person, varför jag istället frågar Karin om vilken påverkan Nathan haft på bandets musikaliska inriktning?
– Han har bidragit med en hel del influenser från sådant som inte är metal. Även om han förmodligen är den av oss som lyssnar på hårdast metal, har han en väldigt bred och varierad musiksmak. Till exempel lyssnar han en del på hiphop, vilket kan vara spännande att experimentera med som influens. Nathan är också väldigt kreativ och kan komma på fantasifulla sångslingor rakt upp och ner, samt bidrar med massor av energi. Karin konstaterar att just hans smittande energi verkligen triggade bandet när han klev ombord på Sonic-skutan. Redan efter en kort tid bönföll SONIC SYNDICATE Nuclear Blast om att få spela in något nytt, och basisten erkänner att det på sätt och vis kändes som att spela in en debutskiva när man nu födde fram ”We Rule The Night”.

En enda inställd spelning
Här kommer vi in på bandets framtidsplaner, nu när skivan är färdig och släppt. Jag noterar att bandet skall lira ett par spelningar i veckan ändra fram till jul. Är det alltid roligt, eller händer det någon gång att man tröttnar?
– Vi har faktiskt spelningar nästan varje dag under delar av hösten, och inte bara ett par i veckan. Visst händer det då att man någon gång har en dålig dag, men det måste väl alla få ha, oavsett jobb? Samtidigt är det ett privilegium att få göra det man tycker är roligt, och man vill alltid spela. Även om det blir lite slitsamt ibland med så späckat schema, går tröttheten över när man ställer sig på scen. Karin berättar att det funnits gånger när det varit jobbigt att lira – ”när jag varit sjuk och haft typ 40 graders feber” – men att bandet faktiskt bara ställt in en enda spelning. Vad som hände den gången? Det var ett gig i Tyskland som fick stryka på foten när bandet inte hann fram i tid, då växellådan på deras turnébuss rasade…

När basisten innan vi avslutar intervjun ber fansen komma och se bandet under någon av deras många spelningar under hösten (Sverige avhandlas under slutet av september och i oktober), är det alltså ett tryggt antagande att ett planerat gig äger rum enligt plan. SONIC SYNDICATE står inte längre i någons skugga, och tänker jobba hårt för att behålla sin plats i solen.

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.