Manowar - Gods of War (7)
 | Band: Manowar Titel: Gods of War År: 2007 Bolag: Magic Circle Betyg: 7/10 Recensent: Erik Arvidsson |
Fyra upp en värmande brasa i den öppna spisen, slå dig ner i favoritfåtöljen och luta dig tillbaka och följ med på ett äventyr från en annan tid. Denna gång är det dock inte gammelfarfar som kommer att berätta om sin ungdoms glansdagar utan fyra självutnämnda metal-hjältar som med heavy metal, symfoniorkester, sång och narrationer skall förtälja om den nordiska gudamytologin (inte helt oväntat har även fyra odödliga krigare smugit sig in i historien). Detta är den första i en svit av skivor som kommer att behandla och hylla olika krigsgudar och först ut är Odin. Därmed är det bara att välkomna MANOWARs mest episka, storslagna och pretentiösa skapelse hittills - "Gods of War" " ett album som ur många aspekter har mer gemensamt med de sex första opusen (d.v.s. "Battle Hymns" (1982) till och med "Kings of Metal" (1988) än bandets 90- och 2000-tals verk.
Du som inte är mycket för uvertyrer, preludier, intermezzon, narrationer, samplingar av vinande vind, klingande svärd, hästhovar, stridsrop, etc., etc., kan förbereda dig på att vara irriterad under nästan halva albumets speltid eller ta till CD-spelarens programmeringsfunktion för att plocka bort en mängd oönskade spår. Men för alla vänner av svulstiga metal-operor är det julafton. Bara det faktum att det tar över åtta minuter innan Eric Adams tar sin första ton och ytterligare femtiofem sekunder innan den första elgitarren gör entré, vittnar om att detta inte är ett typiskt disponerat metal-album. Men med maken till magnifik orkestral inledning som "Overture to the Hymn of the Immortal Warriors" och efterföljande "The Ascension" erbjuder, har jag inte det minsta emot att vänta en stund med tungmetallen. När så "King of Kings" väl dyker upp - nio minuter in i skivan - ja då brakar det sannerligen igång rejält och det råder ingen tvekan om vilka som är de okrönta kungarna av metal.
A cappella! Jo, det är exakt vad det bjuds som fjärde spår. "The Army of the Dead, Part I" är ett tvättäkta två minuters a cappella-stycke och det bara att luta sig tillbaka och njuta av Adams röst. En berättarstämma inleder "Sleipnir" som därefter går över i ytterligare ett mycket starkt MANOWAR-stycke i skymningslandet mellan midtempo och uptempo. Hårdtuggande "Loki God of Fire" är tuff, men något för monoton och idéfattig för att klassas som ett högvattenmärke. Något säger mig dock att många kommer uppskatta detta hårdnackade spår fullt ut.
Det är ingen ny "Heart of Steel" eller "Master of the Wind" men "Blood Brothers" gör förmodligen ingen älskare av bandets ballader missnöjd. Den är vacker som en stjärnklar natt och med lyrik om att äkta vänner aldrig sviker. Med andra ord; typiskt MANOWAR" Därefter följer en trilogi som i tur och ordning är döpta till "Overture to Odin" (som låter precis som du tror), The Blood of Odin (fyra minuter förtäljarröst ackompanjerat av orkester och effekter) och den superstarka "Sons of Odin" med sina storslagna körer och intressanta uppbyggnad. För den som minns "The Warrior's Prayer" från "Kings of Metal"-plattan kan nog det efterföljande berättarstycket "Glory Majesty Unity" frambringa en och annan flashback då "krigarbönen" är tillbaka. Efter fem minuter av dramatiskt berättande, krigarnas bön och unisona hailande är ett musikinslag mer än välkommet igen och titelspåret som nu står för dörren är en guldglimmande heavy metal-hymn som bör lämna få fans besvikna.
"Army of the Dead, Part II" är tjugo sekunder längre än sin broder och skillnaden mellan de två skapelserna är att man adderat kyrkoorgel inlednings- och avslutningsvis. I övrigt är text och a cappella-sången identisk. Fjortonde spåret - kort och gott döpt till "Odin" - ligger tyngd och hastighetsmässigt i någon form av semi-doomigt midtempo och kan sägas vara indelad i tre musikaliska områden. Början har en utmärkande gitarrslinga som delvis leder tankarna åt "Kingdom Come"-hållet (från "Kings of Metal") som sedan tas över av huvudsektionen som är en tydlig flört med stilen från "Into Glory Ride" (1983). Avrundningen går sedan inte helt otippat i storslagenhet och körernas tecken. Stycket växer för varje genomlyssning och likaså gör "Hymn to the Immortal Warriors" som är albumets tematiska avslutning. Kompositionen är en majestätiskt hybrid av ballad och symfonistycke och som i sin uppbyggnad påminner en hel del om de italienska vapenbröderna i RHAPSODY OF FIRE. Med överjordiskt vackra änglakörer (eller valkyria-körer kanske är bättre i denna kontext), manskörer, kyrkoorgel, stråkar, blåsinstrument och annan orkestral pamp i kombination med MANOWARs känsla för ballader framkallar denna fem och en halv minut långa resa mer än en rysning längs ryggraden.
Trodde ni det var slut där? Fel! 69 minuter gångna och fortfarande inget propagerade om vilken musikstil som regerar och vilket band som är "true'ast" av dem alla. Något sådant går ju inte för sig och därför har även ett bonusspår slängts in. Men "Die for Metal" lever inte alls upp till kvalitetsarvet som klassiska metal-propagandalåtar som exempelvis "Kings of Metal" och "Metal Warriors" lämnat efter sig vilket givetvis är beklagansvärt.
En sak står klart efter ett otal analyser av "Gods of War". Den kommer definitivt att dela in lyssnarna i två läger; de som kommer att se opuset som ett riktigt storverk och de som kommer att klassa den som årets besvikelse. Upphovet till detta är givetvis främst det sparsamma och utspädda utbudet av MANOWARs typiska heavy metal som fått stå tillbaka till förmån för alla wagneristiska utspel och inte minst narrationer till förbannelse. Det är underhållande de första gångerna, men att höra en sagoberättare i cirka femton minuter av den totala speltiden blir lite väl enerverande i längden. Till och med en metal-operafantast som jag själv börjar snegla på skip-knappen då och då. Trots detta kommer "Gods of War" att kanditera till min årsbästalista 2007. Främst därför att när väl MANOWAR levererar som de skall " ja, då sliter de märg och ben ur de flesta av sina genrebröder " men också för att verket som helhet faktiskt är riktigt mäktigt.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
