Blind Guardian - A Twist in the Myth (8)
 | Band: Blind Guardian Titel: A Twist in the Myth År: 2006 Bolag: Nuclear Blast Betyg: 8/10 Recensent: Erik Arvidsson |
Någon som minns radiohårdrocksprogrammet "Bang" från början av nittiotalet med Leif Edling från CANDLEMASS vid rodret? Det var nämligen här som jag för första gången introducerades till BLIND GUARDIAN och deras ypperliga speed metal-dänga "Journey Through the Dark" från mästerverket " tillika fjärde albumet - "Somewhere Far Beyond". Sedan den dagen har jag hållit dessa grandiosa kreatörer av gedigen metal varmt om hjärtat. Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess och nya "A Twist in the Myth" blir bardernas åttonde studioopus i ordning (specialalbumet "The Forgotten Tales" borträknat).
Få lär ha missat att detta är första releasen utan originalbatteristen Thomen Stauch, men alla som oroat sig över såvida hans arvtagare är värdig eller ej kan sluta svettas nu. Fredrik Ehmke klarar sin uppgift med bravur; ja, kanske till och med bättre. De övriga gamla rävarna gör som alltid fullfjädrade insatser. Hansi Kursch sjunger mer varierat och passionerat än någonsin och André Olbrich och Marcus Siepen levererar givetvis delikata BLIND GUARDIAN-typiska gitarrslingor och riff som sig bör.
Denna gång har den myriad av körer- synt- och gitarrpålägg från "A Night At the Opera" reducerats avsevärt. Följdeffekten har blivit att melodilinjer och rytm hamnat mer i fokus. Givetvis så erbjuder de blinda väktarna fortfarande bland de mest detaljrika, varierade, massiva och dynamiska musikaliska prestationer som går att frambringa inom genren. Materialet på "A Twist in the Myth" påminner främst om utbudet på "Imaginations from the Other Side" och "Nightfall in Middle Earth" adderat med bandets naturliga utveckling under de senaste åren. Summa summarum är att nya albumet inte är en upprepning av tidigare skapelser samtidigt som det låter väldigt mycket BLIND GUARDIAN " med andra ord den perfekta progressionen.
Hur är det då ställt med själva låtmaterialet? Håller repertoaren måttet? Finns det några utfyllnadsspår?
Öppningsexplosionen "This Will Never End" har vad man kan förvänta sig; ös, aggression, intensitet, subtil variation och bra refräng. Men det är i "Otherland" det smäller till riktigt. Ett pampigt och flexibelt stycke som skulle platsa på "Imaginations from the Other Side". För den som är bekant med författaren Tad Williams fantasy/sci-fi svit "Otherland" så hör det till historien att lyriken till detta spår är baserat på denna bokserie (rekommenderad läsning förövrigt). Nästa skapelse - "Turn the Page" " är ovanligt durbetonad och rejält klämmig. Både sång- och gitarrslingorna är granna, tamburinen skallrar och refrängen är markerande lik t.ex. "Precious Jerusalem". Meningarna om huruvida efterföljande "Fly" är blek eller ett färgstarkt tillskott lär gå isär. Än mer går det att diskutera huruvida det var ett smart drag att välja denna låt som första singel då den tveklöst representerar plattan minst. Men Hansi och c/o är ju inte kända för att följa minsta motståndets lag precis. Hur som helst " har man väl gett låten en handfull ordentliga lyssningssessioner " så är det bara att konstatera att det är en bra låt även om alla experimentella rytmer och idérika variationer kan kännas lite svårgreppade. Något sådant problem lider inte "Carry The Blessed Home" av. Ett ultrastorslaget och mäktigt midtempostycke som inkluderar allt från säckpipa till refräng som leviterar till markant höga höjder. Enligt mig ett av de starkaste spåren plattan inhyser. Inte heller den friska fläkten och hitbetonade "Another Stranger Me" behöver skämmas för sig, och när "Straight through the Mirror" gör entré är det med bravur; ett riktigt fartfyllt klassiskt BLIND GUARDIAN-stycke med massor av kvicka gitarrer och en refräng man kan döda för. Har potential att bli en riktig allsångsanthem i livesammanhang. Öppningen till "Lionheart" är stark men som helhet lyckas jag inte riktigt hitta dess beröringspunkt. Låten är dock långt ifrån dålig.
Vad vore väl ett BLIND GUARDIAN-album utan ett medeltida pampigt balladstycke? Denna gång är verket döpt till "Skalds and Shadows" och doftar ganska mycket "A Past and Future Secret". Den torde således göra få besvikna. "The Edge" hör till de mörkaste styckena på repertoaren. De inledande trummorna är mäktiga och atmosfären ljusskygg. Snart bryter sig en fet ljudvall ut tillsammans med en hel del dubbeltramp men också intressant komplexitet och lite nya grepp. Plattans avrundning "The New Order" levererar någon form av tung/lugnt midtempo omhuldad av en melankolisk aura. Refrängen växer för varje lyssning och det tar ett tag innan man inser dess storhet. Jag kan dock inte skaka av mig känslan att de kunde ha gjort så mycket mer av låten. Det kan vara det abrupta slutet som stör mig. Istället för att bygga upp en majestätisk avslutning ger den sig bara helt sonika. Men, man kan inte få allt"
Hur högt man framöver kommer att skatta "A Twist in the Myth" i relation till de övriga av bandets (mäster)verk är naturligtvis för tidigt att sia om, men att konstatera att alstret är synnerligen slagkraftigt och förstklassigt är inte svårt. Få fans lär bli besvikna.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
