Bal-Sagoth - The Chthonic Chronicles (8)
 | Band: Bal-Sagoth Titel: The Chthonic Chronicles År: 2006 Bolag: Nuclear Blast Betyg: 8/10 Recensent: Anders Jacobsson |
Jag kommer ihåg att jag redan 1994 höjde avsevärt på ögonbrynen då BAL-SAGOTHs första platta "A Black Moon Broods Over Lemuria" kom. När uppföljaren "Starfire Burning Upon The Ice-Veiled Throne Of Ultima Thule" kom två år senare höll mina ögonbryn snarare på att gå i taket av tillfredsställelse, och jag blev så överväldigad av deras kraftfullt episka och symfoniska metall att jag tog till mig denna brittiska konstellation som ett av mina främsta favoritband, och så har det varit sedan dess. Efterkommande "Battle Magic" stärkte min enorma passion och tog min dedikation till en högre nivå.
Året innan millennieskiftet modifierade bandet sitt sound en aning med "The Power Cosmic", där man experimenterade mycket med kosmiska ljudlandskap, dissonans mixat med en allt offensivare ljudbild. BAL-SAGOTH blev nu svårare att greppa och förstå. Många människor som tidigare låtit sig provoceras av deras svulstiga och krigiska fantasy-sound, blev nu starkare i sina anti-känslor, eftersom bandet nu ännu mindre höll sig till klassiska musikaliska riktlinjer.
År 2001 släpptes "Atlantis Ascendant", som var en mycket bra temaskiva kretsande runt legenden om ön Atlantis' mytomspunna undergång. Och nu, efter 5 långa års väntan är äntligen nya upptåget, "The Chthonic Chronicles" här. Som ytterst hängivet BAL-SAGOTH-fan borde mitt tålamod vinna guld, efter alla förseningar.
Den nya skivan är en fortsättning rent tematiskt på andra plattan från 1996 ("Starfire Burning..."), men är stilmässigt mer lik "The Power Cosmic" och "Atlantis Ascendant". Det skapar dessvärre en liten paradox, och i synnerlighet när man även adapterat textstrofer från "Starfire" plattan. Jag saknar de brassiga medeltidsosande let's ride into war och for king and country-fanfarerna, men får likväl inse att jag får sluta leva i det förgångna som om det vore nutid.
I "The Chthonic Chronicles" är BAL-SAGOTHs låtar, som vanligt, fulla med detaljer och storslagna partier som skulle förbrylla och överraska vilken symfoniorkester som helst. Alltjämt är bandet fabulöst duktiga på att alstra atmosfärer till sina mörka hjälte-och-gudasagor. Soundet är fortfarande mycket progressivt, i det att man roar sig vilt med takter, strukturer, lynnen och ljud. Byrons klassiska berättarröst är fortfarande en mycket ansenlig del av soundet, fast här har tyvärr skivan mixats på ett sätt så rösten framträder som lite otydlig och grumlig jämfört med tidigare plattor. Det är synd eftersom narrationen är en så stor del av bandets klangfärg.
Är man oerfaren inför dessa snillrikt galna britters upptåg, så kan det nog kräva mer än en genomlyssning för att över huvudtaget något ska fastna. Det finns så mycket detaljer att hålla reda på, så det nästan kan te sig bisarrt emellanåt.
Bland skivans starkare spår hittar du den mäktiga och ondsint övertygande "Six Score and Ten Oblations to a Malefic Avatar". Efterkommande "The Obsidian Crown Unbound" är en snygg, stridslysten och annorlunda andra del av 1996 års "And Lo, When the Imperium Marches". Andra låtar som "The Hammer of the Emperor" och "Arcana Antediluvia" är mäktigt episka och välnyanserade" och för att inte tala om den instrumentala "To Storm the Cyclopean Gates of Byzantium", som är så vackert häpnadsväckande att jag får bra lust att fälla ett par tårar av drömskt välbehag.
BAL-SAGOTH har alltid utmanande vågat experimentera och tänjt på gränserna, och de har kunnat göra det därför att de är fantastiskt kapabla musiker. Men det ska sägas att deras musik inte är för alla. Jag tror man i högsta grad måste vara olåst i sitt musiköra.
"The Chthonic Chronicles" är absolut inte bandets bästa skiva, men likväl en prominent milstolpe inom den episka fantasymetallen. BAL-SAGOTH är ett band med högresta visioner.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
