Equimanthorn - Second Sephira Cella
Band: Equimanthorn
Titel: Second Sephira Cella
År: 2004
Bolag: Displeased Records
Betyg: 6/10
Recensent: Jonn Jeppsson
"NOTE: These recorded efforts should only be listened to under the influence of candlelight." Uppmaningen i cd-häftet är verkligen befogad. Att lyssna på "Second Sephira Cella" i dagsljus är snäppet mer passande än att lyssna på Mora Träsk under en romantisk middag med din älskling. När sjumannatruppen EQUIMANTHORN - med folk från bland annat ABSU, MELECHESH och THE SOIL BLEEDS BLACK - frambesvärjer rituell mystik gäller det att vara i rätt sinnesstämning, annars är risken överhängande att tiominutersstycken som "Nindinugga nimshimshargal enlillra (The enthroned Ninnkigal gazes upon the viewer from a fragment of contentment, by means of a craft inscribed to our queen Ereshkigal)" och "Fashioning the winds of 7 (Sar dannu ina mati basi sar bumasla emuki nesi - part I)" känns mer som oerhört dryga föreläsningar om sumerisk mytologi än bitvis trollbindande musik.
Septetten är som bäst när samtliga medverkande kniper käft och låter bli att mässa om magiska portaler, rökelse och Ningishziddas uråldriga profetior för att istället gå loss på mellotroner, orientaliska slagverk, suspekta flöjter och diverse antika instrument som man knappt kan stava till (upp med handen, alla som vet vad en bouzouq är). TEA PARTY minus hårdrocken är den lämpligaste referens jag kan komma på och det är sannerligen inte dumt att lyssna på. Framför allt låter musiken genuint ockult och exotisk, trots att samtliga inblandade är amerikaner, och ger en skön känsla av att man skulle kunna flyga iväg med hallmattan till Jerusalem vilken sekund som helst. Allra bäst blir det när de mellanösternklingande tongångarna vävs ihop med behaglig elektronik och ger en fingervisning om hur APHEX TWINs "Selected ambient works II" skulle kunna ha låtit om den spelats in vid Eufrats stränder för tvåtusen år sedan.
Dessvärre är större delen av "Second Sephira Cella" inte så instrumental som jag skulle vilja. De medverkande har okej berättarröster, men texterna - jösses! ". In the athanor of mine art, the moon beget the night and consorted with day / Abundance was brought to Erishnugal and therefrom prospered the might of 13 gullas from the great abyssia / Truly, splendour was given to those rays which reflected upon the peaks of Masshu ." Jag tvivlar på att andra än doktorander i arkeologi har glädje av att läsa om sådant, själv tycker jag det är fint om man åtminstone avlägset kan relatera till texternas innehåll - de är trots allt en ganska viktig del av konceptet. Ni som känner att ni har blykoll på er sumeriska historia bör jaga rätt på den här inspelningen bums, vi andra får läsa på bättre eller hoppas att EQUIMANTHORN blir mer begripliga på nästa skiva. Men kom ihåg: glöm inte de levande ljusen.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
