Sorcerer - In the Shadow of the Inverted Cross (8)
 |
Band: Sorcerer Recensent: Erik Arvidsson |
Ett storslaget, kargt och dystert landskap bildas för mitt inre öga. Vindpinade ruiner, träd med döda grenverk som ofrivilligt bugar sig mot den frostbitna marken, berg som i fjärran majestätiskt sträcker sig mot den skymmande himlen. Ett mörkerbygge titulerat ”In the Shadow of the Inverted Cross” har skänkt mig denna mentala bild och bakom albumtiteln finner vi de svenska mollsoldaterna SORCERER, ett band vilka för första gången gick i fält redan 1988 bara för att stupa fyra år därefter. Under den första aktiva perioden avfyrades två demos men något skivkontrakt blev aldrig av. 2010 reser sig till slut gruppen från graven och nu - 27 år efter den första inkarnationens tillblivelse - kommer debutverket (i sammanhanget skall nämnas att demo-inspelningarna i efterhand släppts som album, men kan inte räknas som någon regelrätt debut) och då är det inte precis utrymme för någon halv-messyr till release. Och det märks att kvintetten jobbat hårt för att undvika detta. Det är en välgjord platta som serveras. Tonvikten ligger på episk melodisk doom metal, men mer klassiskt inriktad heavy metal är också en komponent som innehar en stor roll i gruppens musik. Grundläggande inspirationskällorna som SOLITUDE AETURNUS, CANDLEMASS och BLACK SABBATH (främst Tony Martin respektive Ronnie James Dio-erorna) flödar livligt genom ljudlandskapet. Men SORCERER har minst lika mycket gemensamt med mer sentida akter såsom t.ex. PROCESSION och CRYPT SERMON till följd av de mer renodlade heavy metal-influenserna. Det finns också en abstrakt, men mycket typisk, svensk klang hängande över hela härligheten (tänk TAD MOROSE och MEMORY GARDEN) vilket inte är helt fel. På det hela taget upplever jag SORCERERs tonkonst både klassisk och unik på en och samma gång.
Med mäktiga power/doom metal-kompositioner som ”The Dark Tower of the Sorcerer” och ”Sumerian Script” via det tunggungande titelspåret och finstämda vemodet i ”Prayers for a King” till plattans absoluta mästerverk ”Lake of the Lost Souls” är det bara att njuta när de dimgråa kreationerna omfamnar sinnena. Sistnämnda opuset är i mina öron en skapelse som i förlängning förtjänar klassiker-status. Episkt och vackert i kvadrat med makalös refräng.
Hade det inte varit för ”Excorcise the Demon” och ”The Gates of Hell” som delvis bryter magin så hade vaxet landat ytterligare ett steg högre på betygsskalan. Låtarna i fråga är förvisso långt ifrån dåliga, jag gillar dem, men de ekar av mer stereotyp heavy metal och har inte samma botten som övriga sex spår.
Bandet arbetar främst med metallens grundläggande verktyg - gitarr, bas och trummor - och nyttjandet av syntar och effekter är minimal. Tempot är överlag mer drivet än släpigt och det blir aldrig monotont. Det finns många detaljer och intressanta passager att finna, ofta av atmosfäriskt art, som förhöjer lyssningsvärdet generellt. Låtbyggnationerna är storartade och genomtänkta och ”In the Shadow of the Inverted Cross” är troligtvis ett av årets bästa dystersläpp - den gör garanterat även den soligaste dagen regnig och jävlig.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
