Pelle Saether - Ljudtekniker & producent, Studio Underground
- Jag startade studion 1993 och det har nästan varit bokat hela tiden sedan dess. När det funnits luckor i schemat har jag använt den själv för min egen musik. Nu är det så sjukt mycket att jag måste boka tid åt mig själv om jag vill använda min egen studio, berättar Pelle med ett skratt.
Det är naturligtvis ett angenämt problem han har att tampas med. Studio Underground ligger belägen i hamnområdet i Västerås och stadens värmekraftverk tornar upp sig bakom de slitna industrilokalerna där en annan sorts kraft alstras. Hårdrock. För här produceras idag endast metal av ädlaste karat även om Pelle gjort ett försök att spela in jazz en gång för att bredda kundkretsen. Men det blev bara en engångsföreteelse.
- Jag tog hit ett jazzband en gång och visst det lät väl okej men jag kände att det här är inte min grej. Så nu är det bara metal, från vanlig hårdrock till den värsta sortens dödsmangel.
Vilken platta är du mest nöjd med som du spelat in här?
- Den där frågan får jag ofta och jag svarar alltid samma sak. Jag försöker ge hundra procent på varje produktion så jag kan säga att jag är nöjd med allihopa. Visst har man sett tillbaka och funderat ibland på saker som man kunnat göra annorlunda men då tänker jag samtidigt att jag gjorde så gott jag kunde just vid det tillfället. Det gör jag jämt. Så visst har det hänt att jag tvingat band att göra om saker då jag känt att det inte varit bra trots att alla andra sitter runt mig och säger att det duger utmärkt. Men jag måste känna att jag själv är nöjd.
Men det måste väl ha varit någon skiva när du kände att det fungerade, alltså att du märkte att det höll hela vägen och blev riktigt bra?
- Ja kanske när vi spelade in Carnal Forges första skiva. Rent tekniskt är det kanske inget mästerverk men det var kul att göra den. Och kanske också när jag fick hit det första utländska bandet så kände jag att "wow, vet dom vem jag är?", så det var ganska häftigt. Dessutom bytte vi mixerbord här för ett år sedan så nu börjar det låta som jag vill, säger Pelle belåtet.
Analog vs. digital
Studio Underground har ett stort studiorum med tillhörande kontrollrum. Det är här Pelles nya ögonsten står placerad. Bakom det finns ett mindre rum där trumsetet placeras och ännu längre in finns den lilla studion där sången ofta spelas in. Allt är sammankopplat och synkroniserat via nätverk till hårddisken. I en tid där allting är digitaliserat säger Pelle att det ändå är när man kombinerar den gamla analoga tekniken med den nya det låter som bäst. Så än har han inte slängt ut rullbandspelarna. En inspelningssession tar runt tre veckor i Studio Underground.
- Och då behöver man inte stressa så jäkla mycket, det blir bara några nattmanglingar, ler han.
Vilket är det vanligaste misstaget ett band gör när de ska spela in en skiva?
- Hm, det finns två saker som förekommer ganska ofta, funderar Pelle. Det första är att gitarr och bas inte är intonerade. De märker att det inte stämmer med ackorden och då är det bara att skicka iväg dom till den lokala instrumentbutiken som får fixa det hela. Det andra misstaget är att de har stått och harvat i en replokal väldigt länge så kommer de hit och upptäcker att basisten har spelat någonting helt annat än vad de andra trott att de hört när de repat. Jag vet inte hur många gånger det har hänt. I replokalen har de bara tryckt på allt vad de orkat och då hör man inte riktigt vad som spelas i detalj. Men det är ju enkla problem att lösa när de väl kommit hit.
Producentens roll
Ross Robinsson, Bob Rock, Rick Rubin, många legender finns det om den nyfikne börjar undersöka producentyrket. En producent kan spela olika roller och har olika stor inverkan på hur slutprodukten låter. En bra producent kan göra underverk med en artist, se bara på Rick Rubins roll när det gäller Johnny Cashs "American recordings"-serie eller hur Bob Rock putsade till Metallica under 90-talet. Ibland talar till och med grupper om sin producent som en medlem i bandet. Det går inte att komma ifrån att en producent har inflytande.
Hur mycket makt har du egentligen som producent?
- Det har man nog, säger Pelle. Men man får vara snäll och ödmjuk. Går producenten om kring som en liten Hitler då knäcker man folk. Jag försöker verkligen lyssna på hur banden låter och hör jag något som inte funkar riktigt så försöker jag förklara det på ett bra sätt och ge förslag på alternativa lösningar. Det är viktigt att lyssna på vad bandet vill i första hand. Jag kanske har en bra förståelse för bandets situation eftersom jag själv har ägnat mig åt musicerade under alla år. Jag har haft praktikanter som jobbat här som vill bli producenter och ljudtekniker och några har varit riktigt duktiga och några har ibland varit alldeles för tekniskt inriktade. De tänker inte musikaliskt utan bara på vilka knappar och frekvenser som funkar. Men de tänker som sagt inte musikaliskt. Och jag tror att det är viktigt att göra det och att ha en känsla för musiken som producent så att man kan tala samma språk med varandra. Så där tror jag att jag har haft hjälp av mitt eget musikskapande.
Det gäller att hitta den nivå som bandet befinner sig på både som grupp och som individer och sedan försöka pressa 110% ur var och en. Då brukar bandet känna att de har gjort sitt bästa när allt är färdigt.
Har du själv några förebilder som producent när du arbetar?
- Andy Sneap tycker jag är duktig, svarar Pelle direkt. Han får ljudet så detaljerat. Det är ett rent och utmejslat ljud. Sen tycker jag att studio Fredman är riktigt duktiga. Det är nog dom två jag gillar just nu.
Om vi snackar favoritplattor rent ljudmässigt som fungerat som standardsättare för hur det ska låta då?
- Då måste jag nog säga att Testaments "The Gathering" är svinbra. Den låter analog men jag misstänker att den är inspelad digitalt. Det är Andy Sneap som kranat den. Så tycker jag faktiskt att Panteras "Far beyond driven" har ett skitbra ljud. Det är så plastigt men det är så överdrivet diskantigt och plastigt så att det blir fränt. Så dom två plattorna är riktiga milstolpar för mig. Ja, och Sepulturas "Roots" är bra. Det är som att få en näve i ansiktet när man sätter på den. Det är kul när folk vågar ha karaktär på mixen.
Våren är fullbokad. Pelle börjar räkna upp band efter band som har bokat tid i studion. I början av februari påbörjar dödsthrasharna och Studio Undergroundveteranerna Carnal Forge inspelningsarbetet på uppföljaren till "The more you suffer", sedan följer en lång rad konstellationer både svenska och utländska.
Har du något drömband som du skulle vilja jobba med?
- Det har jag aldrig tänkt på, säger Pelle. Det skulle vara mitt favoritband Kansas då. Då snackaer vi idoldyrkan. Jag skulle bara stå på alla fyra hela dagarna och tillbe dom, säger han med ett skratt.
Några andra drömprojekt?
- Jag skulle vilja starta en studio i Italien för det kommer så otroligt mycket band därifrån just nu och det finns inte någon bra studio som kan just hårdrock i det landet. Så det skulle vara en dröm. Tänk dig att bara sitta och pendla mellan Västerås och Italien och spela in hårdrock! Men det är knappast praktiskt genomförbart. Då skulle jag nog gå sönder till slut, säger Pelle avslutningsvis.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
