Brian Wheat - Tesla
Det var redan den 25 oktober 2000 som Tesla gjorde sitt officiella comebackgig i hemstaden Sacramento, Kalifornien. Ändå är det först nu, dryga tre år senare, som en ny studioprodukt ser dagens ljus.
- Vi tyckte inte det var någon idé att bara dyka in i studion och göra en ny platta, konstaterar Brian Wheat från andra änden av telefonlinjen. Istället valde vi att turnera ett par år först och ägna ett och ett halvt år åt själva låtskrivandet.
En något summarisk sammanfattning, men säkert korrekt. Och resultatet har också blivit en riktigt behaglig hård rockplatta, med överlag starka låtar som inte utan framgång förenar Teslas traditionella rocksound med mer tidsenliga tongångar.
- Det är så här Tesla låter 2004, instämmer Brian. Självklart influeras vi av det vi hör på radion, men samtidigt är vi samma fem killar som vi alltid har varit.
Ja, den detaljen är faktiskt rätt remarkabel. Mer än tjugo år som grupp utan ett enda medlemsbyte! Tesla består nu som alltid av Brian, gitarristerna Tommy Skeoch och Frank Hannon, sångaren Jeff Keith och trummisen Troy Lucchetta. Gillar ni killar verkligen varann så mycket?
- Ja, det gör vi faktiskt, bekräftar Brian - som ni kanske redan märkt är en man av få ord.
Det var Brian och gitarristen Frank Hannon som 1982 bildade City Kid; förlagan till Tesla. En tid därefter sällade sig de övriga tre till samlingen, som spelade in en demo med legendariske hårdrocksgitarristen Ronnie Montrose som producent. Dessutom gjorde gruppen talrika gig som förband till bland andra Y&T, Dokken och Eddie Money och skrev 1985 kontrakt med Geffen. På inrådan av sitt nya mangement Q-Prime (även ansvariga för Def Leppard och Metallica) bytte de också namn till Tesla, efter den mytomspunne uppfinnaren Nikola Tesla som levde och verkade i början av 1900-talet.
Bandets två första plattor "Mechanical Resonance" (1986) och "The Great Radio Controversy" (1988) gjorde dem hastigt stora i USA, och "Love Song" från den sistnämnda blev även en Topp 10-hit. Tesla jämfördes med giganter som Led Zeppelin och AC/DC, men med klatschigheten hos ett AOR-band.
1990 överraskade killarna med "unplugged"-plattan "Five Man Acoustical Jam", som gav ifrån sig megahiten "Signs" och blev en starkt bidragande orsak till det tidiga 90-talets unplugged-våg. Följande års "Psychotic Supper" var däremot en traditionell Tesla-platta och innehöll ett flertal av nyckelspåren i bandets karriär som "Edison's Medicine" och "Stir It Up". Den följdes av ett hektiskt turnerande som även nådde Europa, och ett globalt genombrott tedde sig med ens som en inte orealistisk möjlighet.
Men det tillfället gled Tesla ur händerna. Inte så mycket för att hårdrocksklimatet förändrades så drastiskt under 1991-92, utan mest för att nästa platta "Bust A Nut" lät vänta på sig till 1994 och dessutom var långt under föregångarnas klass.
- Vid det laget höll bandet på att bryta samman, erkänner Brian idag. Vi var trötta och utbrända, så vi bestämde oss för att göra ett par års uppehåll. Och av bara farten blev det hela fem år...
Mellantiden fördrev killarna i olika sidoprojekt som Soulmotor, Bar 7 och Moondog Mane, innan de alltså återförenades 2000 med därpå följande turnéaktiviteter. Dessa förevigades för övrigt på "Replugged - Live" (2001). Nu hade Tesla också införlivats med det gigantiska Sanctuary-konglomeratet, vilket torde vara en klar fördel för den framtida karriären?
- Hittills har de ställt upp bra för oss i alla fall. Vi hoppas kunna komma till Europa i och med den här plattan också. Där har vi ju inte varit sedan vi öppnade för Scorpions 1991!
Därmed var vi alltså tillbaka på det dagsaktuella ämnet "Into the Now". Vad har då basisten själv att säga om detta Teslas senaste alster?
- Den är betydligt mer övertygande än våra senaste plattor. Vi har blivit bättre som musiker, och Jeff sjunger bättre än någonsin. Ska jag välja några favoritlåtar får det bli "What A Shame", "Heaven Nine Eleven", "Caught In A Dream" och titellåten, men jag gillar faktiskt hela skivan.
Och med det tar jag farväl av den fåmälde strängbändaren och instämmer i hans rekommendation av "Into the Now". Utan att vara lika lättillgänglig - eller i slutändan lika stark - som Teslas allra tidigaste produkter är den ändå en fullt godkänd comeback, väl värd besväret att ta till sig. Rått och melodiöst på samma gång efter bästa 80-talsmönster, men inte på ett sätt som andra än de värsta 80-talshatarna torde kalla förlegat. Låter väl inte så puckelryggigt, go'vänner?
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
