Lancer - Det våras för power metal
Runt femton år har passerat sedan power metalexplosionen bedarrade, en genre som i stort sett tog död på sig själv genom en aldrig sinande ström av band av ständigt dalande kvalitet. När dammet lagt sig, hade det hela mynnat ut i en blandning av nyutexaminerade akter samt en hop gamla hjältar, som tillsammans utgjorde en helhet vars nivå på det hela taget var god och varierad. Men trender rör sig, likt månens skiftningar, i cykler. Grupper har visserligen växt fram även under lågsäsongen, med SABATON som den klart starkast lysande stjärnan. Men det har sakta men säkert rört sig mot en andra andning där band som ENFORCER och AIR RAID ligger i framkant av den nya generationen.
Frågan är hur petig man ska vara? För den insatte är det skillnad mellan heavy metal och power metal, och både ENFORCER och AIR RAID, vilket kan sägas utan minsta darr på manschetten, hör till den förstnämnda kategorin. Vad som saknas är ett högklassigt power metalband. Metalcentral tog kontakt med LANCERs sångare, Isak Stenvall, för att diskutera dåtid, samtid och framtid.
Vägen till att starta eget.
Som många andra band började LANCER i coverträsket, dock så var nischen självklar redan från start. Här handlade det inte om några trötta After Ski-låtar som spelats till leda från Åre till Sälen.
– 2008 började jag studerade vid musikhögskolan i Arvika och jag kände att det började klia i fingrarna. Så jag ville dra ihop ett hårdrocks-coverband, och då lirade vi främst power metal eftersom det är det jag tycker är go'ast. STRATOVARIUS, HAMMERFALL, HELLOWEEN, NOCTURNAL RITES och MASTERPLAN, hela den delen. Sedan hade vi ett gig på studentpuben, vilket var väldigt uppskattat av alla som var där. Efter det föddes idén att starta ett eget power metalband och det gjorde vi 2009. Detta föranledde att vi bytte ut ett par medlemmar för vi kände att vi ville satsa. Vi ville försöka ta det hela vägen.
Narnia ligger i Örebro
Med nya medlemmar i bagaget och ett fastställt mål i sikte beslöt sig LANCER således att äntra studion för att sätta ett gäng egenkomponerade låtar på band. Och hyllningarna angående EP:n "Purple Sky" lät inte vänta på sig.
– Responsen tog oss på sängen. Vi visste att vi kunde spela och att vi hade skrivit bra låtar, att det var kvalitet i den skivan vi hade skickat ut. Men vi hade nog tänkt att power metal var ganska utdött. Att det skulle generera i ett så pass brett gensvar som det faktiskt gjorde, det hade vi aldrig kunnat räkna med och vi kände att det verkligen fanns folk som trodde på power metal fortfarande. Att få ett skivkontrakt är en gammal pojkdröm och vi fick även släppa debuten i Japan. Det var så klart väldigt häftigt.
Efter att ha sållat bland alla erbjudanden föll slutligen valet på Christian Liljegren (NARNIA, DIVINE FIRE m.fl.) och Doolittle, av flera anledningar.
– Christian kan verkligen snacka och är en duktig försäljare, samtidigt är han en väldigt skön person. Det var även praktiskt att ligga på ett bolag som låg ett par timmar bort med bil, plus att det kändes tryggt att kunna få allt det man behövde ha förklarat på svenska. Sedan är Doolittle ett relativt litet bolag vilket gjorde att vi hamnade högt i prioriteringsordningen redan från början. Jag tror att det var strategiskt helt rätt att börja lite försiktigt.
Men säg den lycka som varar. Efter bara ett album letade LANCER nytt skivbolag.
– Det var massa strul på Doolittle och Christian som var delägare i bolaget lämnade skutan. I samma veva kändes det även lämpligt för oss att leta en ny och starkare samarbetspartner som hade möjlighet att nå lite längre. Vi hade kontrakt på ytterligare en skiva, men de var hyggliga och lät oss gå vidare. Jag vet inte hur det går för dem nu, men Christian var en drivkraft och han är som sagt borta.
Nytt bolag, ny skiva och turnéplaner
På stockholmsbaserade Despotz Records är LANCER i celebert och varierat sällskap. Eller vad sägs om akter som CRUCIFIED BARBARA, RAUBTIER, CIVIL WAR, TAD MOROSE, THE UNGIUDED, NIGHTRAGE och TITYO! En mix som Isak Stenvall enbart ser som positiv.
– CRUCIFIED BARABARA vann väl P3 Guld nu och RAUBITER är ett stort band i Sverige. Sen så är det överlag ett brett utbud av artister. Den bredden tror jag gynnar oss på ett annat sätt än om vi skulle ligga på ett tyskt bolag som enbart specialiserar sig på power metal, för nu finns det lite trådar åt alla möjliga håll. I Sverige känns det bara som en fördel att det är en sådan bredd. Det känns som vi verkligen har bytt upp oss och det märks redan nu i promotionstadiet. Skivan har inte släppts ännu men jag har redan gjort flertalet intervjuer från runt om hela världen. Så det känns som att de har nått ut mycket längre och de jobbar hårdare. Än så länge rullar allting på bra och det är snäppet mer professionellt den här gången.
Med facit i hand så verkar det som att LANCER steg för steg har tagit rätt beslut rent karriärmässigt. Men det fanns en klar målsättning från förra albumsläppet.
– Vi var inte nöjda med hur första skivan lät produktionsmässigt. Det var supertight att hinna få ihop det och Ronny Milianowicz (SHADOWQUEST) och Tommy ReinXeed gjorde verkligen ett hästjobb och mixade plattan på fyra dagar eller något. Allt för att hinna leverera skivan innan deadline. Så det blev som det blev. Men jag tycker det är drygt när band snackar skit om produkter som man redan har accepterat. Jag älskar HAMMERFALLs ”Renegade”, men jag läste en intervju att de inte alls var nöjda med ljudet. Och det förstörde min upplevelse av den skivan lite grann. Hur som helst så hade vi föredragit en fläskigare produktion, men den blev charmig och folk diggade den. Men vi ville att den nya skivan skulle låta modernt, som ett power metalband från 90-talet fast med en produktion från 2015. Sen ville vi givetvis skriva så bra låtar som det bara gick och bli så bra på respektive instrument som möjligt, och det tycker jag man hör, att vi har lyft oss rent tekniskt på två år.
När det kommer till låtskrivandet är jag lite mer framträdande än övriga medlemmar. Jag har skrivit ”Children Of The Storm” och ”Iwo Jima” tillsammans med en av våra gitarrister, Fredrik Kelemen. Annars så har jag skrivit allting. När jag gör låtar så brukar jag låsa in mig, sen så skriver jag musik och texter tills låtarna är i princip klara. Efter det tar jag med dem till replokalen så bygger vi utifrån min skiss. Det är klart att vår trummis kan komma på något mycket coolare än vad jag kan komma på i huvudet. Så alla medlemmar har en chans att sätta sin prägel på låtarna.
Liveperspektiv och turné
En del band förvirrar sig i en inspelningsstudios alla möjligheter att förstärka och framhäva sin musik. När det sen blir dags att framföra materialet live så ställs man som publik inför det faktum att något essentiellt har fallit bort: Är det så här de egentligen låter? Ibland kan det vara en positiv överraskning, det lockar fram en nerv som inte fanns på skivan. Andra gånger kan det bli pinsamt uppenbart att t.ex. en sångares röstresurser inte räcker särskilt långt.
– Vi försöker hålla det ganska naket när vi spelar in. Om en gitarr lägger en tersstämma borde den försvinna i kompet. Men samtidigt, när man har möjligheten att dubba gitarrer och lägga på feta körer så gör man det, för det blir en helt annan grej när man har chans att göra allting större. Det är klart att vi har körpålägg som kommer att försvinna live, men det är lite det som är meningen. När det är live så ska det vara live, ingen playback eller liknande. Tidiga HELLOWEEN har massor av körer och syntar, men live så är det ett rått hårdrocksband. Dessutom har vi uteslutit massor av orkestrala arrangemang, och då blir slutprodukten ganska lik även live.
Med ett nytt bolag i ryggen samt en ny skiva i bagaget torde det snart vara dags för LANCER att bege sig ut på vägarna för att tröska land och rike runt och sprida budskapet.
– Vi har kommit så långt att det är dags att sålla bland alternativen som finns för det är dyrt att åka på turné. Vi har turnéstöd från skivbolaget och nu gäller det att ha is i magen och välja rätt band att åka med. Men det är klart att vi ska försöka komma ut och spela, det blir troligtvis till hösten. Fram till dess blir det Sverige. Vi har fyra spelningar inbokade i april och vi har lite på gång i maj. Sen får vi se om vi om det blir några festivaler i sommar, det börjar väl bli fullbokat. Men får vi lite uppmärksamhet med den nya skivan kanske vi kan nypa en plats här och där.
Låt för låt
Alla band och musiker har sina inspirationskällor, det finns ingen anledning att uppfinna hjulet två gånger. LANCER är inget undantag från den regeln. Här återfinns en blandning av ett gäng band från den melodiska metalfåran.
– Jag är ett die hard power metal-fan, så jag älskar BLIND GUARDIAN, RHAPSODY OF FIRE och hela den delen. Men mina gudar är GAMMA RAY, HELLOWEEN och IRON MAIDEN, just för att det är så hårdrockigt! Så jag brukar säga att LANCERs sound är därifrån. Det är farten från GAMMA RAY, det melodiösa och hårdrockiga från MAIDEN och låtstrukturerna är väldigt mycket HELLOWEEN.
Lyriken brukar sällan vara hårdrockens starkaste element. Varför är det så? Är det brist på fantasi, eller anses musiken vara det enda viktiga och orden bara en ursäkt för att sångaren inte ska låta som en komplett idiot? Vi gör en djupdykning i texterna på ”Second Storm” och finner där ett dolt budskap.
– Tyvärr så är det mycket hårdrock som har jävligt dåliga texter. Jag försöker komma ifrån det lite grann. Men jag kan dra hela skivan.
”Running From The Tyrant” – Bygger på den italienska skräckfilmen ”The Beyond”, som handlar om ett hemsökt hus med massor av coola spökgrejer.
”Iwo Jima” – Skildrar kriget på den ön. Låten beskriver slagen och hur en överlevare hemsöks av krigets hemskheter. Det ingen glorifiering, utan tvärtom. Det kan bli lite töntigt om man skriver om krig som att det vore något bra och det var inte så vi ville ha det.
”Masters And Crowns” – En förslavad nation som reser sig från förtrycket. Lite att man ska vakna upp och vara källkritisk och så. Det är ingen tung lyrik.
”Behind The Walls” – Bibelns berättelse om Sodom och Gomorra. Jag tycker det är kul att visa upp Gud från hans sämsta sidor, när han bestraffar hejvilt. Änglar framställs ofta som fredsbärare, men här skickas änglarna ut för att slakta kvinnor, män och barn. Vi ville visa att han är en evil bastard.
”Aton” – Jag hade en lärare på gymnasiet som spelade in en hårdrocksskiva på tjugohundratalet och då fanns det en låt om Aton, som är en egyptisk gud. Det var en era när man bara fick dyrka en gud, d.v.s. Aton. Så när recensionerna från den här skivan började dyka upp hörde min f.d. lärare av sig och tyckte det var kul att vi gjort en låt med den titeln. Så att den heter som den gör ska han ha credd för.
”Children Of The Storm” – Den handlar om Stephen Kings miniserie “Storm Of The Century”. I den blir alla barn försatta i trans och svävar runt i en slags limbo. Det finns även en scen när en fyr slås sönder av havets stormvågor, vilket är det jag refererar till när jag sjunger textraden ”The Ivory Tower Falls”.
”Steelbreaker” – Den sämsta texten på plattan, den är väldigt lökig och full av klichéer. Det finns en rolig grej med den dock, för den är tillägnad en svensk journalist som hatar oss av någon anledning. Så den skildrar honom på ett slagfält där han får möta vår stridsstruts som fullkomligt kör över den stackaren och sliter honom i stycken. I början av låten så är det lite helikopterljud och sedan kommer det en morsekod som signalerar hans namn. Så det går att lista ut, om du kan morse. Men allt är väldigt mycket med glimten i ögat, så han borde känna sig hedrad att han fått en egen låt.
”Eyes Of The Liar” – Det är en Jekyll and Hyde story och skildrar själva momentet i övergången från det normala sinnestillståndet till det sjuka. Han ser sig själv i ögonen just då.
”Fools Marches On” – Den är dels tillägnad alla som för krig runt om i världen, från dem som innehar de högsta posterna och hela vägen ned. Den är även till alla som har möjlighet att göra något bra men väljer att bete sig som rövhål, exempelsvis näthatare som bara går på folk för att dem inte har något bättre för sig. Vi har själva inte varit utsatta för näthat, men det har varit väldigt mycket i media om det. Det gör mig mörkrädd att det är så enkelt att bete sig som ett svin. Men texten belyser att det är viktigt att stå upp för mänskliga rättigheter och vad som är rätt i grund och botten, idioterna kommer alltid att hålla på.
Strutsens historia
Framsidan till ”Second Storm” pryds av en krigarstruts, något som återfanns redan på den självbetitlade debuten. Vanligvis brukar power/heavy metalskivor vara klädda i riddare och drakar, alternativt fantasyinspirerat tema. Orsaken till det visar sig vara både skämt och allvar.
– Innan vi spelade in ”Purple Sky”-EP:n gjorde vi en slaskdemo, och när jag ritade omslaget till den var min tanke att jag skulle rita en fågeldrake, eller något, och ovan på den skulle det sitta en krigarprinsessa med en lans. När jag visade upp den för resten av bandet skrattade dem och sa att det såg ut som en blind struts. Så då tänkte vi att, vad fan, vi kör på en struts då. Sen så är det väldigt kul för när vi fick en ny basist, som är tv-spelsnörd, sa han ”Ni har snott allting från Joust.” Det visade sig att Joust är ett amerikanskt arkadspel som handlar om riddare som rider på strutsar!
Men strutsen är cool och den är udda. Vissa tycker att den är astöntig och vill att vi ska stryka den eftersom den inte har något med musiken att göra. Andra är av åsikten att den visar att man kan ha kul och spela hårdrock samtidigt. Jag tycker att många band inom hårdrocken har förlorat det lekfulla faktiskt. Kollar man på när det drog igång med MAIDEN och JUDAS PRIEST så leker dem med bildspråket och ondskan. Efterhand kukade det ur, och band gick all in.
Kan jag citera dig?
– Haha, ja, det kan du.
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
