Skivor som inte var bäst i år, del 1
Årsbästalistor är ett elände som sköljer över oss så här års. Allt ska listas – musik, film, sällskapsspel, julskinkor, citruspressar och redan gjorda listor. Men vart gör man av det där som inte är bäst i traditionell bemärkelse, men som året inte hade varit detsamma utan? Jag startar den här bloggen med att skriva presentera några sådana.
Anal Cunt - Fuckin' A (Patac)
Provokation i sig har aldrig varit Anal Cunt-hjärnan Seth Putnams främsta styrka, trots ivriga försök med påhopp mot kvinnor, handikappade, homosexuella, affärsägare och så vidare. ”I Like Drugs and Child Abuse” skrevs på fel sida om Alice Cooper, GG Allin och NWA, så ju mer Putnam tar i med sina låttitlar, desto tröttare har han känts.
Fast ibland har han fått till det. Som när han konstaterar att "Being Ignorant Is Awesome" och tar ner hatet till naivistisk dagisnivå: Du har ambitioner. Jag åt din häst. Hootie And The Blowfish. Det är då man kan få ut något av Anal Cunts spel- och irritationsglädje, som tyvärr inte riktigt matchats av låtskrivartalangen.
Men i år skärpte de sig och gjorde en störig grindglamplatta vid namn "Fuckin' A", med tio riktiga låtar i stället för fyrtio gutturala krystvärkar med titlar. En misstanke besannas: Mötley Crüe hade låtit dubbelt så bra halvvägs mot Venom. Putnams grissång parad med snärtiga gängkörer och några riktiga melodier och gungande riff i låtar som "Fuck Yeah" och "Whiskey Coke and Sluts" gör att bandet för första gången är roligare att lyssna på än att läsa.
Ett Anal Cunt med ambitioner? Största Putnam-chocken hittills.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
