Tokförkyld lördag. Hade tänkt dricka te, titta ut över domkyrkan och läsa om den sociala hierarkin i det viktorianska England, men så dök det upp musik som behövde recenseras (som vanligt). Så det blev te och Norges svar på KYUSS i stället.
Ämnesraden på mailet var "Prurien† - Premiere" och i min enfald trodde jag att det hade något med världens bästa PRURIENT att göra. Men nej, det var inte Deftones-Chino och hans myziga projekt ††† som hade värvat Dominick Fernow för ett samarbete.
(Men gaah, försvinn fula fetstil.)
Det var bara en ny låt som får mig att spela senaste DEFTONES-skivan en gång till i stället. Här själv här. Men den dagen PRURIENT och DEFTONES inleder ett samarbete kommer jag att smälta av lycka.
Trodde det skulle finnas en styck ALCEST-recension (från onsdagens Sydsvenskan) att dela med mig av på bloggen, men webnissarna har visst gömt den i något svart hål.
Vi kan sammanfatta albumet så här: hur man sjunger är viktigare än vad man sjunger om. Halva skivan är bland det tjusigaste man kan höra denna sidan "Jesus bleibet meine Freude".
MASTODON i Köpenhamn var så mycket bättre än recensionerna från Annexet i Stockholm antydde. Exakt hur mycket bättre ska jag alldeles strax formulera i texten till morgondagens Sydsvenskan.
Förbandet RED FANG förtjänar ett extra omnämnande: en blandning av MASTODON, MOTÖRHEAD, KYUSS och lite allmän sydstatssludge, med obefintlig diskant och desto tydligare låtar.
Måste lyssna på senaste albumet "Murder the Mountains" igen. Vissa skivor faller på plats först efter att man hört musiken live - DARK CASTLE är mitt bästa exempel - och denna borde vara en sådan.
Till och med min icke metalspisande fru sken upp lite grann när jag berättade vid frukostbordet att MASTODON ska släppa en splitsingel med Feist (som min fru spisar flitigt).
"A Commotion", som hamnar på sjuan, är inte särskilt svår att föreställa sig i MASTODON-tappning och kommer förmodligen att låta helt fantastiskt.
Vad Feist ska replikera med återstår att se. "The Sparrow" ligger närmast till hands, men något säger mig att hon är mer påhittig än så.
Tänk vad lite sömn kan göra. Ja, inte för att det kommer att resultera i något läsvärt blogginlägg - här ska lagas svamprisotto och skrivas om heavy metal till Close-Up. Håll till godo med den ultimata lördagspeppen som HIGH SPIRITS bjuder på:
Förkylning och elände har drabbat 2/3 av hemmet. Plus: kunde skriva 10 000 tecken som var vikta åt morgondagen. Minus: Övrig inspiration bortblåst. Nya bloggförsök imorgon.
Har plöjt hela MORBID ANGELs 39 spår långa remixsamling. Två gånger händer det som ska hända i en remix: artisten gör den till sin egen, samtidigt som tolkningen lägger en ny dimension till originalet.
COMBICHRIST-remixen av "Destructos vs The Earth" finns på nätet, så den får vara med i det här inlägget. Bra EBM med en sångare som borde utforska genren närmare - David Vincent har den sortens militaristiska drillinstruktörsröst som genren behöver.
Fast det är PROJECT PITCHFORKs version av samma låt som verkligen glänser. Var kom alla de där melodierna ifrån? Detta spår motiverar på egen hand resten av dumheterna på remixdubbeln.