Flugor och koskit
Viss musik ska egentligen bara tigas ihjäl: LIMP BIZKIT, norsk goth metal, crunkcore, SABATON, HOFFMAESTRO (klicka för årets lustmord).
Samma sak med amerikanska THE BROWNING, en hjärntrust som kommit på att metalcore plus techno är en underexploaterad kombination (men aldrig frågat sig varför).
Skriver någon att du inte ska lyssna på ett visst band, nog blir du mer snarare än mindre intresserad? Alltså kan detta inlägg sägas motverka sitt syfte, men jag inbillar mig att det fungerar som ett varnande exempel för alla med sitt sunda förnuft i behåll.
THE BROWNINGs senaste påhitt är att låta remixa låten "Time Will Tell" i hardstyle-version, en technosubgenre som visar att det där med hårdhet är något väldigt relativt.
Det som stör mig är inte att det låter som en SCOOTER-demo med metalgitarrer. SCOOTER kan jag gilla som höjden av lättsmält underhållning och de får mig alltid att tänka på en person som jag har väldigt roligt ihop med.
Det som gör THE BROWNING till ett fall för arkebuseringspatrullen är att de gör anspråk på att vara metal. Ibland har Joey DeMaio rätt - det finns äkta metal och det finns den som är lika äkta som DeMaios glasöga (han offrade väl det riktiga till Oden).
Det här bandet spelar untz-untz med distade gitarrer, inte tvärtom, hur mycket de än growlar och skriker. Jag brukar tycka det är fånigt när folk klagar på att metalkulturen exploateras, men nu är det annorlunda: sveket kommer inifrån. Att skriva det här får mig att känner mig som en fjortonårig kommentator på Blabbermouth, men "?("=)¤/IUOJFLÖAP)F)"UJDFLKAFL
Ja, hör själva:
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
