Watain = Robyn
Igår var det Grammisgala på Kungliga Operan. Jag tittade inte på den. IFPI motiverar ståhejet så här:
Grammis är Sveriges äldsta och bredaste musikpris. Syftet med den årliga galan är att uppmärksamma och premiera artister, musiker och kreatörer som åstadkommit intressanta produktioner inom olika områden av musik under året.
Grammis ska verka som en symbol för en bred och artistiskt ambitiös svensk musikproduktion och stimulera kvalitet, kreativitet och bredd inom svenskt musikliv.
Premiera kreativa artister med något tjusigt att ställa i hyllan? Ja, kör för det. Äras skall den som äras bör.
Bredd inom svenskt musikliv? Nja. År efter år är det de breda kritikerfavoriterna som får priser. I år var det extra tydligt, med berättelsen om Robyn som svensk musiks moderna geni som utgångspunkt.
Hårdrockskategorin - där för all del utmärkta PASCAL ingav en känsla av lattjolajbanlåda - hade tre värdiga kandidater i GHOST, KHOMA och WATAIN, men att sistnämnda orkester skulle vinna var lika självklart som att Robyn skulle vinna årets artist.
WATAIN är metals motsvarighet till Robyn, egensinniga kreatörer som genistämplats av en enig kritikerkår. Det finns en god berättelse (en icke försumbar del av ett artistskap) att bygga vidare på, en mytologi att skapa: E, P och H är de kadaverstinkande särlingarna som gör allt rätt och lyckas tack vare integritet och oräddhet. Precis samma bild som skapats kring Robyn (hon doftar bara godare).
Då är det säkrast att klicka 'Gilla' bara för att och visa att man hänger med. Rätt talande att både Close-Up och SRM utsåg "Lawless Darkness" till 2010 års bästa album (de senare borde ha valt "Coat of Arms", spinninghårdrockens stora stund, tycker jag).
Bredd? Nej, om något tror jag Grammisen får musiker att tänka: "WATAIN/Robyn går det minsann bra för. Hur kan jag bli lite mer som dem?"
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
