Antichrist - Forbidden World (9)
 |
Band: Antichrist Recensent: Stefan Lejon |
Årets bästa platta jämte senaste MOONSORROW-given har härmed anlänt i form av en hejdundrande tidsresa till tidigt 80-tal! Belackarna kommer säkerligen att beklaga sig över det faktum att old school thrashande ANTICHRIST låter alltför daterade. "Det där har redan gjorts hundra gånger om!". Det är måhända sant. Faktum är dock att det sällan gjorts bättre! "Forbidden World" är i mitt tycke ett mästerstycke nästan i paritet med legendariska alster som "Pleasure to Kill" och "Bonded by Blood". Stora ord, jag vet, men inte mindre sanna för det. Nu har de två ovannämnda förvisso bevisat sig hålla i snart nog tre decennier, men jag vågar satsa mitt liv på att jag om 25 år fortfarande spelar "Forbidden World" och dyrkar varje ton! En del plattor talar direkt till hjärtat och detta är tveklöst en sådan.
Helhetsupplevelsen kring en skiva är jäkligt viktig i min värld och när musik och estetik samspelar blir det per automatik en större upplevelse. Exempelvis WATAIN, eller IRON MAIDEN för den delen, har förstått detta och ANTICHRIST vill inte vara sämre. Att bandet släppte sina två första demos enbart på kassett är precis hur tufft som helst. Jag som inte ens äger en kassettbandspelare längre blir förstås lidande, men tilltaget fascinerar mig. Att tre av fem medlemmar pryder överläppen med mustasch inkasserar förstås hur många bonuspoäng som helst! Lägg till detta ett omslag som är så mycket 80-talsthrash att det värker i själen. Mumma!
Till syvende och sist är det dock musiken det handlar om och där är kvaliteten genomgående lika hög. Låtar som "Victims of the Blade", "Militia of Death" och "Sign of the Beast" matchar det mesta på tidigare nämnda klassiska album och övriga spår hamnar inte långt efter. Stilmässigt är huvudspåret tveklöst tysk speed och thrash. Band som KREATOR och DESTRUCTION, men även melodiösare akter som IRON ANGEL eller WARRANT (tyskarna!) är givna refrenser. En adderad dos sydamerikansk ondska och NWOBHM-minnande melodier toppar anrättningen. Vi snackar alltså rå och brutal, men ändå melodiös, thrash av yppersta världsklass. Som modernare referens kan NIFELHEIM nämnas. De rör sig ungefär i samma vatten även om NIFELHEIM förstås lutar mer åt black metal-hållet.
Detta är, som jag redan tillstått, ett givet köp och en självklar etta (om än delad) när årets skivskörd ska rangordnas om ett par månader. Jetzt kaufen gott verdammt!
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
