Candlemass - Liverecension från Stockholm

Band: Candlemass
Stad: Stockholm, Debaser Medis
Datum: 18/12-2010
Betyg: 8/10

Recensent: Neven Trosic

Att ett band firar ett jubileum av något slag och väljer att markera det med att framföra ett klassiskt album (vilket ofta är födelsedagsbarnet ifråga) i sin helhet live börjar i hårdrockskretsar bli ungefär lika uttjatat som att man ger ut en coverplatta eller en skiva med nyinspelningar. Dock brukar detta alternativ vara åtminstone tusen gånger mer välkommet än de två sistnämna och föga förvånande gäller detta även när CANDLEMASS serverar en full måltid ”Epicus Doomicus Metallicus” på ett fat.

25 år är det magiska talet för kvällen, vilket dock syftar på gruppens levnadstid snarare än albumets utgivningsår (1986). Det är lätt att tycka att 20-års-konserten som förevigades på DVD:n ”20 Year Anniversary Party” åtminstone på pappret smällde högre, med ett flertal intressanta gäster och en relativt välblandad setlist. Men med detta påpekande ur vägen: Vilken doomentusiast med förnuftet i behåll tackar nej till att få höra ett genredefinierande, för att inte säga bildande, mästerverk med samma karismatiska vokalist som medverkade på nämnda inspelning? Ett sånär som utsålt Debaser talar sitt tydliga språk angående detta.

Således är extasen en självklarhet för många när det legendariska akustiska introt till ”Solitude” startar och Johan Langquist tar de första olycksbådande tonerna. Framförandet av denna och albumets fem övriga klassikerförklarade kompositioner är helt enkelt inget mindre än en stor njutning. Visst låter Langquist lite smått sliten ibland och får stundtals kämpa med de högre tonerna, men det spelar sammantaget ingen större roll. Inte när det personliga uttrycket i stämbanden och den så viktiga stämning denna skänker åt låtarna är lika intakt nu som då. När så allsångspartiet ”A Sorcerer's Pledge” till sist når sin ände är vi nog fler än en handfull som önskar att underbart inte alltid kändes så kort.

Den givna huvudattraktionen åsido bör man heller inte glömma bort att Leif Edling med manskap inleder aftonen med att spela ett gäng låtar med den ordinarie sångaren Robert Lowe, vilken även är tillbaka i rollen som frontman i de avslutande extranumren. Det behövs väl inte nämnas för någon som har sett CANDLEMASS på scen de senaste åren att även dessa partier är skitbra? Till på köpet utgör en fullgod version av RAINBOWS ”Stargazer” en högst tillfredställande slutstation, komplett med en bild i bakgrunden av en viss liten man med en viss stor röst som vakar över oss alla.

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.