Madam X - Tillbaka med nytt album



Efter att ha sajnat ett skivkontrakt med Jet Records 1984, fått en hit med låten ”High in High School” och spelats flitigt på MTV så upplöstes helt plötsligt bandet MADAM X. 33 år senare är de tillbaka med den klassiska sättningen och med ett nytt album, ”Monstrocity”. Sångaren Bret Kaiser berättar exklusivt för Metalcentral om den långa resan.


Historien om bandet börjar redan 1981 i Detroit där systrarna Petrucci, Maxine (gitarr) och Roxy (trummor), drömde om det stora musikaliska genombrottet. Tillsammans med basisten Chris ”Godzilla” Doliber packade de sina instrument och flyttade till New York. Där kämpade sångaren Bret Kaiser i bandet CHEETAH med liknande drömmar.

– En kväll var vi förband till några som kallade sig för MADAM X, berättar Bret. Vi spelade vårt set och stod sen och lyssnade på dem och min första tanke var ”Wow! De är jäkligt bra förutom sångaren som är en blek frontman”. Efter showen sökte jag helt sonika upp dem och sa att ”om ni någonsin behöver en ny sångare, och det gör ni, så ring mig”! De fick mitt nummer och sex månader senare fick jag ett samtal från bandet som undrade om jag var intresserad av jobbet. De berättade att de hyrde ett hus i Connecticut och hur fint det var så jag flyttade dit. De enda möbler som fanns var lådorna som de förvarade sin utrustning i. De stod i stort rum där bandet övade. Det var det enda vi gjorde därefter; vi repade och repade samt skrev låtar. Sen fick vi möjligheten att åka på turné och spela fem dagar i veckan och 3-4 gig per kväll. Ja, vi spelade över praktiskt taget hela USA med ett stort PA och en imponerande ljusrigg. Vår tanke var att om vi låter och ser pampiga ut så kommer vi att bli stora.  MADAM X handlade om att bjuda på stor show, stora hår, två tjejer, två killar; hela konceptet. Vår speciella stil utvecklade vi med tiden och den blev mer och mer vågad eftersom vi besökte en massa sexshoppar när vi turnerade och köpte gummigrejer och läder som scenkläder.

Det ständiga turnerandet svetsade samman gänget musikaliskt och till slut kände man sig redo att presentera sig för skivbolagen. Man visste också att det var i Los Angeles som möjligheten till ett lukrativt skivkontrakt fanns.

– Vi ville sätta upp tre shower i Los Angeles för att visa upp bandet för skivbolagen. Det var så man gjorde på den tiden, minns den karismatiske sångaren. Första showen var på klassiska Madam Wongs West och vi hade fyra personer i publiken, men vi var grymma den kvällen. Efter giget kom det fram en tjej och sa till oss att behålla scenkläderna på och hänga med till The Rainbow Bar & Grill (klassisk rockklubb: min anmärkning). Vi hade ju ingen aning så vi sa ja och när vi kom in där blev folk alldeles till sig: "Vilka är det här?" De blev chockade. Då kommer en kille fram och presenterar sig som Robert Street från Jet Records. Vi snackade och han fick vårt material och våra uppgifter. Följande dag hade vi ett nytt gig och då ringer en representant från just Jet Records och säger att Don Arden vill träffa oss. Vi visste inte ens vem det var, men tog reda på att han var skivbolagschefen och OZZY OSBOURNES svärfar! Så vi gjorde giget och efteråt kom han in i vårt omklädningsrum och sa ”Herre gud! Ni är mitt bästa fynd”! Dagen efter var vi sajnade! Vi hade låtar som “Metal in My Veins”, ”We Reserve the Right”, ”Good with Figures” och ”Dirty Girls” redan klara. Men Arden ville ha några hitlåtar också, några “söta” låtar, som han kallade dem. Då skrev vi “Come One, Come All” och “Cat´s Got Your Tongue”. Därefter bokades vi in på Cherokee Studios och 30 dagar senare var skivan klar.

Videos till låtarna ”High in High School” och ”We Reserve the Right” spelades raskt in och började snurra flitigt på MTV.  Saker började onekligen ta fart för bandet och några gig bokades in i England för att testa intresset i Europa.

-Första showen var på klassiska Marquee och biljetterna sålde slut på en halvtimme, berättar Bret Kaiser. Arrangören fick säga åt 500 personer i kön att de inte kunde komma in. Artister som OZZY OSBOURNE och WHITESNAKE kom för att se oss, folk flög in från Japan, det var otroligt! Helt plötsligt beslutade sig skivbolaget för att flyga oss tillbaka till USA, men utan att berätta varför. Jet Records hittade på ett rykte att jag förlorat en syster och att det var därför vi åkt tillbaka till USA. Vilket var löjligt då jag inte ens hade en syster. De skickade oss till Kanada för att göra flera shower, men efter de giggen satt vi fast i Burbank, Kalifornien, och hade inget att göra. Vi förstod ingenting!

Rykten gjorde gällande att skivbolaget hade stora finansiella problem och att chefen Don Arden anklagades för mordförsök i Storbritannien samt hade stora skatteproblem i USA.

Bret berättar: -Vi hade kontrakt med Don som var i Europa, men inte fanns tillgänglig att prata med, så folk på skivbolaget fick panik. Vi visste inte vad som hände eftersom ingen berättade något.

Sångaren tröttnade på dödläget, sa upp sig från bandet, drog till New York och startade gruppen KAISER tillsammans med sin bror. Roxie fick ett erbjudande från VIXEN och hon försvann också. Mark McConnell blev ny trummis och Mark Ward blev ny sångare, men försvann snabbt då Jet Records bröt kontraktet med bandet. Ward ersattes av en ung sångare från Kanada vid namn Sebastian Bach som senare skulle sälja miljontals album med ett annat band, SKID ROW.

Men historien kunde ha tagit en helt annan vändning. Bret kan inte undvika att skratta lite när han berättar:
-Efter att jag slutat i MADAM X och flyttat tillbaka till New York fick jag ett telefonsamtal från ett band som hette SKID ROW som undrade om jag var intresserad av jobbet som deras sångare. Jag lyssnade på deras demokassett men det kändes inte rätt och jag tackade nej. Jag mindes dock en ung grabb vid namn Sebastian Bach som sjöng med bandet KID WIKKID från Kanada som vi träffade när MADAM X gjorde några shower där. Vi kom bra överens och jag sa att de borde spana in honom. Lite senare träffade Sebastian killarna i SKID ROW på ett bröllop och pang! Han blev ny sångare i bandet medan jag tackade nej.

Bachs avhopp späder på hopplösheten hos de andra och så småningom bestämmer sig gruppen för att sluta definitivt. Där kunde sagan om MADAM X varit över för alltid om det inte vore för bandets europeiska fans vars kärlek och intresse för bandet inte hade svalnat.

– Roxie spelade på Firefest i England 2013 och märkte att en massa fans hade MADAM X-skivor som de ville få signerade så hon ringde sin syster och sen till mig för att prata om en återförening, minns Bret. Vi hade inte hållit någon nära kontakt med varandra under alla dessa år, men det fanns inget ont blod mellan oss i bandet. Vi tyckte det var en bra ide att återförenas  och bestämde oss för att göra en singel. Chris kom med låten ”Another 80´s Rock Song”, så vi spelade in den. Sen kom telefonsamtalet från Sweden Rock Festival i Sölvesborg. De hade hört att vi var tillbaka och sa att de ville ha originaluppsättningen på festivalen 2014.  Vi repade en vecka och gjorde en liten spelning inför några nära vänner och familjemedlemmar innan vi flög över till Sverige. Det var magiskt och första gången vi repade kändes det som om vi aldrig hade slutat spela ihop. Allt kom bara helt naturligt. Jag hade glömt lite texter, men de kom snart tillbaka. Vi hade faktiskt ingen aning om att vi hade haft stora framgångar i Sverige och Skandinavien med ”High in High School” och att vi blivit lite av ett kultband bland hårdrocksfansen. Vi blev lurade på royalties och jag fick inte ett öre för albumet, trots att den återutgetts exempelvis på cd.



Comebackspelningen på Sweden Rock blev en total succé och lockade över 10 000 i publiken trots att MADAM X spelade mitt på dagen. Bret ryser när han tänker tillbaka till den där dagen i juni.

– Vi fick ta en golfbil för avståndet från vårt omklädningsrum till scenen var ganska långt. Allteftersom vi kom närmare så blev ljudet högre och högre och folk skanderade ”MADAM X, MADAM X!”. När vi började spela så hade alla sina händer upp i luften och vi såg bara ett hav av människor som var där för att se oss! Jag önskar jag hade kunnat se minen på mitt ansikte då för vi tittade runt på varandra och bara gapade. Folk kunde texterna utantill och sjöng bättre än jag! Sen var spelningen helt plötsligt över och jag minns att jag kände: nej! Det var höjdpunkten på min karriär.

Väl hemma i USA igen började hela bandet skriva material till ett nytt album och kreativiteten flödade vilket mynnade ut i hela 20 låtar. Det fysiska avståndet mellan medlemmarna försvårade själva inspelningsprocessen. Bret bor i Phoenix och de andra i Detroit. Lösningen blev att skicka runt låtidéer till varandra och via internet kommentera, justera och ändra. När man sen kollektivt var nöjda med en låt fick Bret flyga över till Detroit för att spela in sin sång. Ibland var de inte nöjda med resultatet eller så bestämde de sig för att helt enkelt göra om delar av vissa låtar. Då slopades det som fanns inspelat och sången fick spelas in på nytt. En otroligt tidskrävande process skulle det visa sig, men Bret väljer att se det positiva i det hela ändå:

– Vi hade ett grymt momentum efter Sweden Rock Festival och skivan har dragit ut på tiden, det vet vi, men vi väntade i över 30 år med att göra comeback så vad spelar något år till för roll egentligen? Vi ville ge ut en kanonskiva utan utfyllnadslåtar. Vi vill att folk ska lyssna på albumet och tycka att den ena låten är bättre än den förra. Därför var det viktigt för oss att tillsammans med Kevin Sharpe producera allt själva; vi vet vad vi vill ha. Soundet och stilen på de nya låtarna är heavy metal, men de är också kommersiella. Vi är också enormt glada över att legendariske producenten Michael Wagener varit väldigt inblandad i skivan. Han började med att mixa en låt, men gillade materialet så mycket att han mixade merparten av de återstående låtarna. En annan nyhet är att basisten Chris ”Godzilla” Doliber sjunger på en av låtarna, vilket är spännande för fansen.

De första smakproven kommer den 14:e februari då två digitala singlar släpps samtidigt; "Die Trying" samt "Monstrocity”, som är albumets titelspår. I mars släpps en tredje singel innan skivan finns ute till försäljning i början av maj månad genom EMP Records. Målsättningen är glasklar enligt Bret Kaiser:

– Vi hoppas att fler festivaler och arrangörer uppmärksammar och vill samarbeta med oss. Det är så viktigt för MADAM X att få komma ut och spela och träffa våra fans. Precis som vi gjorde på Sweden Rock; vi kommer aldrig att glömma det. Publiken var så otrolig att nu vill vi tillbaka!

/Henrik Halvardsson
 
 

Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.