Michael Monroe - Rockens bäst bevarade hemlighet



Ett av rockmusikens mest legendariska band, finländska HANOI ROCKS, fick aldrig något stort globalt kommersiellt genombrott under 80-talet då gruppen var som mest aktiv. Men deras inflytande på efterföljande band och hårdrocken är oomtvistlig. Mer aktiv och mer relevant än någonsin berättar sångaren Michael Monroe för Metalcentral om livet som legend och sina framtidsplaner med solobandet.
 
Med sina rötter fast förankrade i rock’n’roll och punk var HANOI ROCKS bandet som överskred alla genrer och inkluderade exempelvis glam, pop och calypso i sin musik. Michael hävdar fortfarande att det var en av gruppens absolut bästa aspekter och att genreöverskridande musik fortfarande är något som han tar på största allvar.
– Det har alltid varit viktigt för mig och ännu mer nu när all musik är så kategoriserad. Direkt när något får ett namn, som grunge exempelvis, då är allt över och det blir bara en- dimensionellt. Musik är ju musik, oavsett genre. Det är galet att tänka sig att visionärer som Prince och David Bowie inte längre finns med oss. Lemmy var också en av dessa stora musikaliska genier som tillhörde en viss epok som jag känner är borta. Idag handlar musik mer om ytligt tjafs istället och jag ser ingen artist i branschen med en sådan enorm talang som dessa genier hade, tyvärr.
 
HANOI ROCKS var stjärnor i Japan och hade högt anseende i Europa, men bandets musikaliska oberäknelighet kan också ha varit en av orsakerna till varför de inte slog igenom i rockens hemland USA. Trots skivbolagets försök att göra bandet mer kommersiellt gångbart med skivan ”Two Steps From The Move” från 1984 så uteblev det stora genombrottet. 
– Det kan mycket väl vara så att vår ovilja att anpassa oss och placera oss i ETT musikaliskt fack också var det som gjorde att vi inte blev stora i USA, absolut, medger Michael. All musik är verkligen kategoriserad där, men jag ville aldrig bli sedd som en produkt eller ett skämt som så många andra blev. Jag har inget emot berömmelse eller att tjäna pengar, men jag skulle aldrig sälja mig själv för berömmelse. Även om HANOI ROCKS stora genombrott uteblev i USA så har bandet utan tvekan haft ett enorm inflytande på en mängd andra efterföljande och framgångsrika band. För hur hade exempelvis GUNS N' ROSES, SKID ROW och FASTER PUSSYCAT låtit och sett ut om det inte vore för de finländska legenderna?
– 1986 var jag på The Ritz (legendarisk rockklubb i New York, reds anmärkning) och en kille kom fram och presenterade sig som Ric Browde. Han hade producerat POISONs första album och kände sig skyldig sa han: ”Vi såg er, stal er stil och tjänade miljoner!” För mig var allt det där ok.  De förstod inte vad vi ville förmedla. HANOI ROCKS handlade inte om de stora håren och allt det ytliga, utan om musiken.
 
HANOI ROCKS splittrades för första gången 1985 och Michael initierade sin solokarriär och deltog i projekt som exempelvis DEMOLITION 23 och olika typer av samarbeten med andra artister. Sedan 2010 har Michael spelat in tre studioskivor, ett livealbum och turnerat flitigt med sitt senaste soloband som numera består av gitarristerna Steve Conte och Rich Jones, trummisen Karl Rockfist och basisten Sami Yaffa, den gamle vapendragaren från HANOI ROCKS.
– Att samarbeta med Sami, att ha honom i bandet, det är toppen, helt magiskt.  Jag menar, han är halva bandet. Han är som en bror, min bästa vän och har varit en del av nästan hela mitt liv. Det ger mig en massa energi att ha Sami på scenen med mig. Han är unik! Överhuvudtaget måste jag säga att det här är bandet som jag vill ha och inget annat.  Det är så viktigt för mig att vara del av ett band. Vi har en grym kreativitet och en massa idéer. Steve och Rich som skriver det mesta av vårt material, gör det utifrån mig. De känner mig så väl och min attityd så texterna är så mycket ”jag” från början. Jag behöver aldrig ändra i deras låtar, varken musik eller texter, för de skriver som de satt i mitt huvud (skratt!). Sen hjälper det till att vi har liknande influenser och tillhör typ samma generation.
 
Trots att senaste albumet ” Blackout States” från 2015 hyllats av en lyrisk kritikerkår och av branschkollegor så hade man hoppats på att det skulle bli mer framgångsrikt försäljningsmässigt. Michael menar att en av orsakerna varit bristen på rätt uppbackning.
– Jag har inte haft världens bästa maskineri bakom mig. Vi har turnerat i korta perioder sedan albumet kom ut och vi har inte fått åka ut på stora turnéer och fått den stora exponering som vi velat ha. Under sommaren 2016 bytte vi därför management och bokningsagentur så jag hoppas på en förändring. Men det känns som jag är rockens bäst bevarade hemlighet ännu!
En hemlighet, förutom i hemlandet där Michael deltagit i tv-programmet ”The Voice” under sex säsonger. I Finland är showen otroligt populär och den karismatiske sångaren mer älskad än någonsin.
– Tv har en sådan enorm dragningskraft och jag har fått en helt ny fanskara från 10-åringar upp till 90-åringar! Folk gillar mig för jag är mig själv och jag har introducerat band som NAZARETH och CHEAP TRICK för den finländska publiken. Grupper som tyvärr varit relativt okända där, så det är trevligt.
 
Under 2017 kommer bandet att fortsätta turnera och till hösten släpps ett samlingsalbum med det bästa från solokarriären plus några outgivna låtar. Tanken är att bjuda på en hejdundrande jubileumskonsert i Helsingfors med artister som Michael samarbetat med. Ikoner som Ian Hunter från MOTT THE HOOPLE, Steve Stevens och Axl Rose är några namn på den digra listan, men den karismatiske sångaren vill inte avslöja några detaljer ännu.
– Det är för tidigt, men tanken är att bjuda över lite vänner och idoler som jag samarbetat med genom åren.
Efter samlingsalbumet så är meningen att det ska komma en skiva med nya låtar från bandet. Gitarristen Rich Jones har exempelvis 7-8 nya låtidéer och man sonderar nu terrängen efter ett nytt skivbolag då kontraktet med Spinefarm avslutas. Då kan Stockholm räkna med ytterligare ett besök, för Michael har varma känslor för staden.
– Den här stan är som mitt andra hem. Jag och de andra i HANOI ROCKS bodde här under 1,5 års tid, varav sex månader på stadens gator, innan vi drog vidare till London. Helsingfors, Stockholm, London och New York; det är mina städer i världen.  Jag har ett par väldigt fina vänner här fortfarande och jag gillar att vara här.
På några av bandets senaste album har man låtar som handlar om svunna tider i både London och New York, så kanske det är dags för en hyllning till den svenska huvudstaden på nästa skiva?
– Jag vet inte, kanske. Det är inte omöjligt. I vilket fall finns det hur mycket uppslag som helst till låtmaterial från den tiden! (skratt!)
 
Henrik Halvardsson

Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.