HEATs nye sångare närmare Panteraperioden

Var det någon som trodde att HEATs första album med den så kallade ”Idol”-Erik på sång skulle bli deras softaste någonsin? Då lär vederbörande få en chock när ett stycke tjockispudel betitlad ”Address the Nation” träffar den mitt i planeten. Basisten Jimmy Jay berättar om inspelningen av albumet, om den nye vokalistens okända tuffa sidor och om hans kompis Crasa – okänd även han. För Hänt Extra, åtminstone.

När HEAT skulle välja singel från sitt högaktuella tredje album ”Address the Nation” råkade de i bryderi. Skivan var helt enkelt för jämnstark.
– Det är något av ett lyxproblem när man har så många låtar som passar, myser basisten Jimmy Jay. Frågan var inte ”vilken låt är bäst”, utan ”vilken approach ska vi välja, vilken låt kan vara vårt ansikte utåt”. Skulle vi ta en glad en som ”Need Her” eller någon lite tyngre som ”Living on the Run”? Vi gav skivbolaget frihet att välja och de valde ”Living on the run”. Det är ett val som visar på att vi fått ett lite bredare sound och leder kanske också till att vi får lite fler fans. Det är lite tyngre grejer som gäller där ute nuförtiden, med Bandit Rock och så som media ser ut, och den sidan av oss har folk kanske inte sett förut.
Bandets nuvarande skivbolag Gain förefaller nog så optimistiska inför den kommersiella potentialen hos ”Address the Nation”, fortsätter Jimmy trosvisst. Marknadsföringen av plattan blir massiv och ”Living on the Run” har begåvats med vad basisten beskriver som HEATs första proffsvideo.
– Det är vår första som inte bara består av hopklipp från turnén. Vi gjorde den under en helg i Scandics stora svit – Sveriges största, 700 kvadrat – och med rätt många statister. Regissören har tidigare gjort CRASHDÏETs ”Generation Wild” och något med MUSTASCH. Själva upplägget är baserat på låttiteln. Det är någon form av festsammanhang, men de som är på festen kan inte se bandet riktigt. Det är symboliskt att vi är ett slags spökband som de inte kan se för att de alla har ett mentalt bagage som de försöker fly från.

Sax inget för fegisar
Att ”Address the Nation” är HEATs hittills tyngsta album är obestridligt, men Jimmy konstaterar att det egentligen bara är i studiosammanhang som denna tyngd är ny.
– Vi har alltid varit kända som ett AOR-band på platta och ett hårdrockband live. Vi låter till och med bättre live än på platta och energin från spelningarna ville vi ha med på albumet. Så vi spelade in grunderna live, alla tillsammans, och ovanpå det la vi sedan körer och allting sådant. Vi har aldrig varit så här välrepade inför en inspelning.
HEAT kom till studion väl förberedda även i ett annat viktigt avseende.
– Vi skrev demolåtar, ironiskt nog fler än till de två förra plattorna tillsammans. Ännu mer ironiskt är att det här är den av skivorna som har minst låtar. I studion kan en låt förändras både till det bättre och till det sämre. ”It's All About Tonight” var bara en väldigt ofärdig demo när vi gick in i studion och som vi inte hade lagt märke till så mycket. När vi spelade upp den för skivbolaget kändes den däremot jävligt rätt. Så den skrev vi faktiskt klar i studion. Vi ville ha lite mer groove och lattja lite mer DEF LEPPARD-aktigt på den. Vissa andra låtar tyckte jag från början var självskrivna men kom i slutänden inte med bland de tio som valdes ut. 
Komponerar ni helst tillsammans eller på skilda håll?
– För min egen del kommer de bästa hitkrokarna spontant. Då spelar jag in dem på mobilen eller vad som finns till hands och när jag får tid gör jag en demo på datorn. Melodin till ”Downtown” kom jag på när jag höll på och städade. Jag släppte dammsugaren i farten och satte mig och lirade det bärande keyboardriffet under en halvtimme i sträck. Låten blev klar väldigt snabbt, på en dag. Den är soft och väldigt originell, kommer man in mitt i vet man inte riktigt var i låten man befinner sig.
– Saxofonen i ”In and Out of Trouble” var däremot lite av en jamhistoria. Vi hade gjort grunderna och höll på med den nere i replokalen. Dave (Dalone, gitarr) hade hittat ett riktigt autentiskt saxljud på synten och frågade om det lät bra. På något sätt kändes det som en ganska löjlig grej att släppa in, vi undrade om det inte rentav var lite magstarkt. Men ingen kommer ihåg en fegis och nu har vi vant oss.

Hårdare än han ser ut...
Ingen lär ha undgått att dagens HEAT bara är till fem sjättedelar identiskt med bandet som spelade in ”Heat” (2008) och ”Freedom Rock” (2010). På två år har det hunnit skrivas en hel del om hur och varför förre soloartisten Erik Grönwall axlat Kenny Leckremos mantel som HEATs sångare, sida vid sida med Jimmy, Dave, keyboardisten Jona Tee, trummisen Crash och gitarristen Eric Rivers. Nu, när den inte längre så nye vokalisten avslutat sin första inspelning som HEAT-medlem, kan det vara intressant att höra hur dennes arbetsmetoder i studion skiljer sig från föregångarens.
– Jag ska inte säga något dumt om Kenny, inleder basisten urskuldande, men Erik är lite mer hårt arbetande. Kenny är duktig och sätter allt på en gång. Det gör Erik också, men han har större uthållighet och tar sig mer tid att testa olika sångkaraktärer för att se vad som är rätt. Kenny vet exakt hur han tycker att det ska vara, så han går bara in och sjunger så. Erik är mer för att experimentera och det tycker vi är jättekul.  
Ur en viss synvinkel kan det verka paradoxalt att HEAT sedan Eriks ankomst hårdnat snarare än motsatsen. Det vill säga med tanke på att sångaren ursprungligen vann berömmelse via en viss tv-sänd kläckningskoloni för mainstreamdagsländor. Betänk dessutom hur ett genomsnittligt skivbolag skulle slicka sig om munnen åt en snäll och lättkrängd platta signerad Melodifestival-HEAT med ”Idol”-Erik.
– HEAT har aldrig varit ett band som låtit sig påverkas av skivbolaget, säger Jimmy bestämt. Det är mer något som Erik fått uppleva, just med ”Idol”-cirkusen, att det ska vara radiovänligt och passa alla. Jag tror att han inte fick leva ut ordentligt på den tiden. Det får han nu. Vi andra hade också en period när vi lyssnade på brutalare hårdrock men Eriks idoler är hårdare än våra just nu. Han är närmare PANTERA-perioden.  

Erka G
För den som gillar pudelrock med en rejäl hårdrocksnäve under silkesvanten är ”Address the Nation” en guldgruva. Inget snack om saken. Mer renläriga förespråkare för AOR av det luftigare slaget kanske blir mindre förtjusta, plus att ett sångarbyte nästan med nödvändighet blir en vattendelare i ett bands karriär. Räknar HEAT med att bli skottavlor för uppretade Kenny Leckremo-fundamentalister?
– Sådana kommer det alltid att finnas. Det vet man ju också själv hur man är när det gäller ett bands originallineup. Men jag tycker att Erik har blivit väldigt accepterad av fansen och har rentav vunnit över fler, sådana som vill ha det lite tyngre. Det finns ingen som längre vill se IRON MAIDEN i originalsättning och det här kommer att bli minst lika långvarigt. 
Hur ser du på Erik som person?
– Han är väldigt färgstark rakt igenom. Varje gång man är med honom så händer det något roligt. Han har ett alter ego, Erka G, som är svårt att beskriva men kommer fram när han står framför en kamera. Man har aldrig tråkigt med HEAT. Det händer alltid något sjukt som blir en bra historia och alla är välkomna att hänga på.

Tobbe Trollkarl
Den sista kuggen i det HEAT-maskineri som skapat ”Address the Nation” är förstås Tobias Lindell. Fantomproducenten, som Grammisbelönats för två MUSTASCH-plattor i rad och gjort glimrande insatser även för band som HARDCORE SUPERSTAR och EUROPE, har inte heller nu kommit förväntningarna på skam.
– Han är riktigt grym, instämmer Jimmy. Jag har alltid känt att vi i bandet har haft koll på själva låtbiten och den delen tog vi hand om själva under förproduktionen. Tobbes jobb var att få till ett fett sound, och bidra med idéer förstås. Men mest det där med fetheten, och det grejade han.
Vad hade Tobbe att säga om HEAT jämfört med de band han jobbat med tidigare?
– Han sa att vi drack mer! Men annars, om hur vi spelade och så där, kom han inte med så många jämförelser. Tobbe är mer sådan att klagar han inte, så gör man rätt. Allt var väldigt väl förberett, till skillnad från när vi gjorde de tidigare plattorna och tvingades jobba 24 timmar om dygnet på slutet. Den här gången kunde vi sluta för dagen varje kväll, snacka skit och ta en bärs. Efter vad jag förstod så blev Tobbe jättenöjd med det hela.

Boy from Lebanon
Som Tobias Lindell konstaterade är HEAT festglada gynnare och inspelningen kantades av episoder med bladiga förtecken.
– Vi firade två födelsedagar under den perioden. När Erik fyllde år var det lite folk som kom över och vi började dricka. Sedan, när vi var ute och rökte, var det någon från Libanon som bjöd över hela gruppen till en annan födelsedagsfest på samma gata. Vi totalcrashade den där festen och de dukade upp mat åt oss och allting. Föreställ dig kontrasten: långhåriga hårdrockare på en libanesisk fest med libanesisk musik. Då kände jag mig lite obekväm...
Tyckte libaneserna också att det var obekvämt?
– Jag tror att vissa av dem gjorde det. Det var egentligen bara en libanes som bjudit in oss, jag tror inte att alla de hundra pers som var med på festen hade gått med på det.
HEATs festyra är förstås en tacksam grogrund för skriverier. Inte bara av pålästa skribenter heller, vilket har gett upphov till en del ofrivilliga dråpligheter.
– Det är tacksamt att bli omskrivna i just hårdrocksmagasin, där folk faktiskt är intresserade av vad som står. Men Hänt Extra vet ju inte vad de talar om, suckar Jimmy uppgivet. Nyligen var Crash och Erik på något slags tillställning. Hänt Extra satte in en bild med bildtexten ”Erik Grönwall och Crasa är kompisar”.
Crasa, minsann?
– Ja. Som om det inte redan hade framgått av alla skriverier att Erik är den nye sångaren i HEAT. Inte eliten av journalistik direkt.
Bevisligen inte. På Metalcentral har vi kommit överens om att lägga ribban något högre. Vi vill ju inte väcka anstöt hos beundrare av Erik Grönwall och hans kompis Crasa.

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.