Lucka 11: GRAVE UPHEAVAL - (untitled)

Murrigare än så här blir det inte. GRAVE UPHEAVAL, med folk från PORTAL (det hörs), lyssnar man inte på för manglets skull, utan för den närmast meditativa stillhet som infinner sig i dånet. Zen-dammsugar-dödsmetallen har fått sitt definitiva mästerverk.

Lucka 10: MOSS - Horrible Night

Riffen! Olly Pearsons sång (som låter mer Ozzy än Ozzy själv nu för tiden)! Skräckstämningen! Den tryckande atmosfären! Suget efter att åkalla Shub-Niggurath, Tsathoggua, B'gnu-Thun och allt vad de heter!

Lucka 9: WOLVSERPENT - Periganea Antahkarana

Den här skivan innehåller fyra låtar (och ett intro som är lika långt som de flesta andra bands låtar) och varar sammanlagt 83 minuter, ändå är det ett av de album i år som jag lyssnat på allra mest från början till slut.

Blake Green (gitarr och sång) och Brittany McConnell (violin och trummor) lyckas ändå skapa mer låtkänsla i sina tjugominutersstycken än de flesta andra gör på tre-fyra minuter. Långsamt men dramatiskt bygger de upp crescendon och målar upp bilder av vildvuxna urskogar och en existens på naturens villkor, inte människans.

Låter "Within the light of fire" och "Concealed among the roots and soil" som outnyttjade WOLVES IN THE THRONE ROOM-titlar?  Hade bröderna Weaver utgått från doom och drone i stället för black metal hade det kunnat låta så här.

Och de hade säkert, liksom jag, tyckt att ljudet av brinnande vedträn är något som bör ingå i varje skivinspelning.

Lucka 8: EARTHLESS - From The Ages

Instrumentala rockjam med referenser till Hendrix och CREAM brukar inte vara min grej, men powertrion EARTHLESS gör sin grej så bra att jag inte kan leva utan dem.

"From the Ages" är en timme lång, men låter som om den skulle kunna hålla på i en vecka eller en månad utan att börja gå på tomgång. Fast innan dess hinner trions instrument brinna upp, så som de spelar.

Lucka 7: TERRA TENEBROSA - The Purging

Debuten var ond, uppföljaren är ännu ondare. Om du, mot förmodan, undrade varför två av medlemmarna tagit sina artistnamn från antidepressiva medel bör denna skiva skingra alla tvivel. Och The Cuckoos sång får ju Chris Reifert att låta som en logoped i jämförelse.

Lucka 6: BRING ME THE HORIZON - Sempiternal

Inget band gör musik mer anpassad för Youtube-generationen än BRING ME THE HORIZON. När Sheffields stoltheter körde allt de gillade i en digital matberedare på tre år gamla "There is a hell..." var detta det mest omtumlande som hänt brittisk metal på evigheter.

Uppföljaren låter som den storbolagsdebut det är: större, snyggare, mer av allt. Vad mer kan man begära? Att fenomenale skrikhalsen Oliver Sykes också skulle visa sig vara en lysande skönsångare? Jo, den önskan slog visst också in.

Lite saknar jag moset från äldre låtar som "Chelsea Smile" och "Alligator Blood", men eftersom det alltid har varit hit som britterna varit på väg är det kanske lika bra att de satsar fullt ut på slagkraftiga refränger. Och de är fler på den här skivan än på nästan något annat album i år, sedan får det vara hur det vill med att bandet gör musik som är lika mycket pop som metal (om någon fortfarande orkar bry sig om sådana genredistinktioner).

Grämer mig våldsamt över att jag inte lyckades se bandets spelning i Malmö härom dagen.

Lucka 5: AUTOPSY - The Headless Ritual

AUTOPSY gjorde allt rätt på sina två första album. Så rätt att det inte bara är horder av efterföljare som mer än tjugo år senare nöjer sig med att idissla samma sound – AUTOPSY själva gjorde det på 2011 års hyllade "Macabre eternal" och de gör det på "The headless ritual".

Förutom att produktionen låter lite dyrare än när det begav sig är allt sig likt: låtarna är lika medryckande, riffen lika köttiga, solona lika kväljande och Chris Reiferts sång lika sinnessjuk som alltid. Det tackar vi för.

Häpnadsväckande nog basunerade bandet nyss ut att det kommer en ny AUTOPSY-skiva nästa år. Hur ska man hinna lyssna färdigt på den här om det är så snabba ryck? Okej, dagens i-landsproblem. Vi ses på årsbästalistan nästa år också, AUTOPSY.

Lucka 4: IMMOLATION - Kingdom of Conspiracy

Att följa Immolation är som att följa intrigen i valfri eftermiddagssåpa; man kan missa fem avsnitt på raken utan att tappa tråden. Förutsägbart? Ja, på bästa tänkbara sätt.

Kvartetten kommer aldrig att försöka bredda sitt patenterade låtskrivande med technobeats, utan bara fortsätta att skala av ännu mer överflöd och skruva sina lika märkliga som hårdslående riff ytterligare några varv. Ross Dolan låter som en skördetröska.

"Kingdom of Conspiracy" är, hur omöjligt det än låter, ljudet av ett band som fortfarande klättrar mot toppen. Fatta hur bra nästa album kommer att vara!

Lucka 3:TRIBULATION - The Formulas of Death

Med debuten "The Horror" (2009) skapade Tribulation en modern klassiker inom old school-döds. Att försöka uppnå genreperfektion en gång till hade varit en kreativ återvändsgränd, så uppföljaren är något helt annat.

Death metal, visst, men som ett medel snarare än ett mål i sig. Ett verktyg som fungerar utmärkt att kombinera med gammal psykedelia, folkmusik eller vad som nu förmedlar rätt stämning. Om det inte redan fanns en skiva som hette "Lawless Darkness" hade detta album förtjänat titeln.

Och ännu bättre blev det på scen när bandets fullständigt magnetiska scenutstrålning fick vara med. Jag såg dem på Biljardkompaniet i Kristianstad för några veckor sedan, men lokalen kändes mer som en rituell krypta än en biljardpub tack vare de skelettsminkade musikernas in- och utlevelse.

Hrrrm, den där julkalendern går det ju sådär med. Nåväl, jag stjäl lite mer text från nya numret av Close-Up:

Lucka 2: PORTAL - Vexovoid

Portal gör med death metal vad James Joyce gjorde med litteratur i oöversättliga "Finnegan's Wake". I titlar som "Awryeon" och "Glumurphonel" vränger Australiensarna inte bara sina ord ut-och-in, utan en hel genre. "Vexovoid" är gruppens mest välarrangerade skapelse hittills, och just därför deras mest detaljrikt klaustrofobiska. Bättre än någonsin hörs det att bandnamnet måste vara bokstavligt menat: söker du efter en portal till ett parallellt death metal-universum behöver du inte leta längre.