Jag låter en låttitel från STERBHAUS beskriva dagens projekt: två chiligrytor puttrar på spisen. En snäll och en som knappt gick att äta för två timmar sedan, men nu river lagom i gommen.
Med detta inlägg vill jag inte säga mycket annat än att den som väntar på något gott (chili) bör lyssna på NEGATIVE PLANE. Halvt obegriplig recension av mig själv i gårdagens Sydsvenskan.
Idag fyller jag år. Firar med att vänta på att en intervju ska bli av, så att jag kan skriva ett halvdussin skivrecensioner och en artikel innan kvällen är slut.
Som ni har längtat. Ikväll har Bandit Rock premiär för Close-Ups egna radioprogram, med Nikki Wicked från CRUCIFIED BARBARA som programledare.
22.00 till midnatt spelas det rens från Close-Up #128 (SVARTSYN, ARCHITECTS, CROWBAR, NITAD och annat), plus att en exklusiv bokning till Getaway Rock avslöjas. Dessutom en intervju med PARADISE LOST inför spelningen på Close-Up Båten - bandets mest bisarra bokning någonsin, gissar jag.
Den som vill spisa på nätet lyssnar här.
Gary Moore var på semester i Costa del Sol och avled i sömnen tidigt på söndagsmorgonen, enligt Irish Times. Ett alldeles för tidigt farväl för den 58-årige gitarristen, oavsett vad man tycker om hans karriär i THIN LIZZY, COLOSSEUM 2 och SKID ROW (nej, inte det SKID ROW).
Minns "Still Got The Blues For You" från något musikprogram på tv när jag var i tioårsåldern. Mamma gillade, jag tyckte mest det var en väldigt blå video.
Förra sommaren spelade han på Sweden Rock samtidigt som BEHEMOTH. Har för mig att jag hörde nån låt med irländaren när Nergals tjoande och tjimmande blev för mycket, men där hade tiden hunnit ikapp och förbi artisten på scenen.
Bättre då att gräva upp en odiskutabel (möjligen uttjatad) klassiker att minnas en inflytelserik musiker med: "Over the Hills and Far Away". Hur hade hjältar som PRIMORDIAL och DARKEST ERA låtit utan den? Vila i frid, Gary Moore.
Efter mycket om och men dök min recension av KVELERTAKs spelning på Debaser Malmö upp på nätet, läs här. Sjukt svettigt var det.
Idag har jag skrivit en klurig recension av NEGATIVE PLANE till Sydsvenskan och känt mig nöjd med 1) min egen associationsförmåga och 2) det faktum att Sydsvenskan glatt låter mig recensera bland det mest obskyrbriljanta man kan lyssna på en söndag som denna.
Spisa "Angels Veiled of Bone" och hör black metal som inte låter som något annat just nu.
Det kommer att bli vansinne till tusen på Debaser Malmö. Förhandsrapportera talar om slagsmål och brinnande monitorer. Recension i Sydsvenskan på söndag.
Efter en natt med tre timmars sömn behöver man påminna sig själv om att det är jätteroligt med barn. Då tittar man på episoden av "Pancake Mountain" där världens bästa MELVINS sjunger karaoke till RAMONES "I Wanna Be Sedated" och sedan får kidsen att röja loss till "The Kicking Machine". Då vill jag genast skaffa två till. De ska heta Göte och Gösta.
Nähä? Skit i att ringa då, John Henry i DARKEST HOUR. Här klurar man ut fräsiga frågor om hans tid som cykelbud och så hör han inte av sig.
Då blir det till att konstruera en text om ROTTEN SOUND i stället, med intervjumaterialet filtrerat genom telefonlinjen som Glocalnet glömde. Lika delar arkeologi och horoskopskrivande. "Du har en tendens att kunna polera skitkorvar", peppar Peter på redaktionen. Känns betryggande.
ROTTEN SOUNDS sångare har ett kontorsjobb på Nokia tio månader om året. Misstänker en "The Office"-liknande tillvaro där, med tanke på hur frustrerat hans band låter. Nya hitsingeln "Self" nedan.
Uppdatering: Mike Schleibaum i DARKEST HOUR ringde upp senare. De hade fått fel nummer. Topp femton bland trevliga intervjuobjekt.
Nu döper jag om den här bloggen till Sworn To The Horizon. Gissa vilka som adderades till Metaltowns redan kittlande laguppställning (AT THE GATES, SYSTEM OF A DOWN, DEICIDE, WATAIN, GHOST, KHOMA, GRAVEYARD)? Ja, just det. På en större scen än sist så folk slipper klämmas ihjäl, hoppas jag.
Vi firar med att läsa Elin Unnes roliga recension i Svenska Dagbladet.
...och så var visst BURZUMs nya album "Fallen" läckt, eftersom folk inte kan hålla sig. Vilket förstås är tacksamt för mig som musikjournalist, men tråkigt för mig som musikfan. Det känns så deprimerande oglamoröst att få ta del av detta emotsedda album mer än en månad i förväg. Jag har inte hunnit längta färdigt.
Och nej, bevisligen kan jag inte heller hålla mig. Den hummande refrängen i "Jeg Faller" låter som om Varg sitter och spelar på en stubbe djupt inne i skogen, med tomtenissar och rådjur som enda publik. Det är som att lyssna på en black metal-version av "Tomtebobarnen". Elsa Beskow hade nickat gillande.
