Det där med betyg...
...är egentligen ett elände. En bra recension ska inte behöva backas upp/förklaras av ett betyg, särskilt som siffran/postryttaren/getingen är något som läsare gärna stirrar sig blinda på. Ett medelbetyg uppfattas per automatik som en dålig recension och albumet undviks, trots att det kan ha sina poänger.
Ju snävare betygsskala, desto mer skada gör dessutom betygen genom att sudda ut möjligheten till nyansering. Nästan alla dagstidningar använder sig av 1-5, vilket gör att en femma måste vara årets album och en etta ofattbart dålig. Då återstår tre steg: "inte så bra", "bra" och "mycket bra", med orimligt stora kvalitetsvariationer inom varje betygssteg (hej, svenska gymnasiebetygen).
Har precis avslutat en recension till Sydsvenskan där en tvåa är för snällt och en etta är väl kritiskt - vad gör man? Litar på att läsaren tar till sig texten i första hand och tar betyget med en nypa salt? Jo, så får det vara. Hur orimligt det än låter.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
