Grattis i efterskott, "Master of Puppets"
Igår fyllde världens bästa metalalbum 25 år, men jag var för upptagen med annat för att komma ihåg att skicka ett gratulationskort. Men grattis i efterskott, "Master of Puppets".
Jag borde lyssna på dig oftare, men du är en av de där skivorna som jag kan höra i mitt huvud, nästan not för not, bara genom att tänka på låttitlarna. Då var jag ändå sent ute med att upptäcka metal, kanske 1997 eller 1998, och lite för gammal för att få den sortens omtumlande aha-upplevelse som helt ny musik kan ge runt pubertetsåren och kommer allt mer sällan i vuxen ålder.
METALLICA blev aldrig avgörande för att metalstämpla mitt DNA på samma sätt som AT THE GATES, FEAR FACTORY eller SYSTEM OF A DOWN. Ändå kan jag utan betänketid säga att "Master of Puppets" är bäst, ingen protest. Kreativiteten, tillgängligheten, omslaget, arrangemangen, låtarna, de instrumentala insatserna, sången, känslan - allt är perfekt, från första till sista sekund.
Det finns egentligen inget att skriva som inte är omedelbart uppenbart för någon med hörseln i behåll, och några personliga anekdoter kring albumet har jag inte att bjuda på.
Jag kan bara tacka min vän Christian - endera dagen SKA jag skicka tillbaka "Chaos A.D."-skivan som jag lånade för åtta-tio år sedan - för att han råkade ha "Master of Puppets" i sin samling och tyckte jag skulle lyssna.
Och så tycker jag att vi kollektivt ska tacka METALLICA också - tack vare "Master of Puppets" är precis allt förlåtet, nu och i framtiden.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
