Skamvrån
Läser Close-Up #54 för att komma åt intervjun med Paradise Lost, råkar få syn på en av mina tidigaste recensioner: ANTAEUS andra album "De Principii Evangelikum" (2002). Fransk black metal när den är som mest rabiat och (antar jag) nerknarkad.
Ja, det visste jag ju inte då, utan går på om att Frankrikes musikutbud är värdelöst och att Antaeus "står och stampar på samma fläck i tjugoåtta minuter. /.../ inga melodier, ingen variation, ingenting att minnas över huvud taget". Jag tror det var samma år som jag hörde "Reign in Blood" för första gången. Koll? Nej, den fick infinna sig med tiden.
Trösten är att alla skribenter förhoppningsvis har liknande plumpar i protokollet från tiden när man var ung och inte visste hur lite man visste. Att läsa de egna texterna i Close-Up av årgång 2002-2003 (kanske längre fram än så) är som att ögna igenom tonårens mest genanta dagboksanteckningar. Får se det som en plantskola: allt som gror börjar i en hög gödsel.
Och vad hände med Antaeus? Senaste albumet "Blood Libels" kom 2006 och kittlar med en vinande, närmast industriell atmosfär och nyanser som tar ett tag att urskilja. Metal Archives hävdar att MkM (sång) och Set (gitarrer) har tagit en paus, men de verkar åtminstone ha saker på gång live. Håll tummarna för en studioåterkomst.
Och så vill jag se bandet göra reklam för Chanels parfym med samma namn. Myrten, salvia, lavendel och patchouli? Lyssna på "Cyklik Torture" nedan och känn aromen av betongdamm, oxblod, var och brinnande underhudsfett.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
