Brittiskt stål
ANAAL NATHRAKH måste vara mitt mest spisade metalband de senaste fem-sex åren. Allt föll på plats med andra albumet "Domine Non Es Dignus" (2004) - grindfrenesin, misantropin, de klatschiga refrängerna, de intellektuella referenserna (som får mig att känna mig jättesmart, trots att jag sällan har en aning om exakt vad det är Dave Hunt ylar om).
Duon har låtit nästan exakt likadant sedan dess. Bara putsat lite på arrangemangen och dynamiken, med precis så mycket variation att även det kommande sjunde albumet "Vanitas" känns som ett av årets mest efterlängtade. Men fungerar metoden för CANNIBAL CORPSE fungerar den för AN också, hur fantasilöst det än kan kännas.
(Förra året släppte de förresten en svinbra cover på THE SPECIALS "Man at C&A", den får mig att ha överseende med mycket.)
Trailern för "Vanitas" (nedan) visar ett sound som vid det här laget är lika karaktäristiskt som SLAYERs, men med en knivsudd nytänkande. Samma som alltid, fast mer och bättre. Duger inte det får jag väl lyssna på WRECK AND REFERENCE i stället.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
