Edguy - Age of the Joker (8)
 |
Band: Edguy Recensent: Erik Arvidsson |
Att man med fördel kan dra paralleller mellan EDGUY och Joker-karaktären är det väl ingen som sätter sig emot, stora underhållare och humorister som de är. Ur denna aspekt är titeln på bandets nionde studioalbum - ”Age of the Joker” - ytterst tillbörlig. Att det dessutom är ”Jokerns tid” är ju inte heller helt felaktigt med tanke på den framgångsvåg som Tysklands egna metall-gycklare mer eller mindre permanent ridit på under 2000-talet. Och framgångarna och populariteten lär fortsätta eftersom man nu snickrat ihop ett av sina starkaste verk på många år. Efter de bra, men omdiskuterade releaserna ”Rocket Ride” (2006) och ”Tinnitus Sanctus” (2008) vågar jag påstå att EDGUY nu frigör en hårdrocks-”plåga” som äter ovan nämnda skivor till frukost. Urstarka låtar hungrigt levererade med en essens som verkligen smakar och doftar typiskt EDGUY. Detta trots att plattan hör till de absolut mest variationsrika hittills vad gäller influenser, oväntade inslag och inbördes prägel mellan låtarna. Med ”Age of the Joker” kliver Tobias Sammet och hans följe både framåt och bakåt på en och samma gång och sammanfattar automatiskt allt vad EDGUY står för - melodisk metall i ständig utveckling men alltid med ursprungskaraktären bibehållen.
Med undantag för den sist placerade - relativt stereotypa - balladen ”Every Night Without You”, börjar och avrundas albumet med två episka skapelser av starkt skinande magnitud. Inleder gör den drygt åtta minuter långa ”Robin Hood”. Klassisk storslagen EDGUY med klockrena verser och refräng. Samplingar av galopperande hästar och pilar som skjuts iväg, snygga orgeltoner och en narration förgyller upplevelsen än mer. Lyriken är författad med glimten i ögat och tankarna förs till Errol Flynns ”Robin Hoods äventyr” och Mel Brooks ”Karlar i trikåer” humoristiska tolkningar av de fattigas förkämpe snarare än till seriösa diton (tillhörande video bekräftar detta). Allt annat hade förstås varit ytterst oväntat. Kanske ännu bättre är mastodont-spåret med den AXEL RUDI PELL-pretentiösa titeln ”Behind the Gates to Midnight World”. En relativt mörk historia med gediget innehåll; atmosfär, tunga och rytmiska riff, tidiga QUEENSRYCHE-ekande prog-toner, en makalös refräng och mer därtill. Lokaliserade mellan dessa tvenne stycken uppehåller sig ytterligare åtta kreationer. Till de starkaste hör variationsrika ”Rock of Cashel” med bland annat sina folk- och medeltida tongångar. Tillsammans med den blues/western-ekande ”Pandora's Box” är dessa de två mest vågade spåren. Den sistnämnda för tankarna till 70-talets WHITESNAKE, JON BON JOVIs soloalbum ”Blaze of Glory” och varför inte CINDERELLAs ”Heartbreak Station”-period. Typiskt pigga, luftiga byggen a la ”Rocket Ride”-perioden återfinns hos ”Breathe” och urhittiga ”Two Out of Seven”. ”Nobody's Hero” är även det ett kvickt stycke vilket ståtar med en del finfina metall-riff medan ”Fire On the Downline” - med sin ultratypiska 80-talsljudande synt - skapar en tidresa till hårsprayens och MTV-hårdrockens tid. Glättig synt ersätts med respekterad Hammondorgel i det starka och relativt snabba stycket ”The Arcane Guilt” - en låt som växer sig starkare och starkare och som bjuder på ett storstilat instrumentalparti. Ytterligare en pärla med pondus i gitarrerna, suggestiva verser och en giftig refräng är ”Faces in the Darkness” som förövrigt är den mörkaste biten utöver nämnda ”Behind the Gates to Midnight World”. Allt som allt erbjuds elva spår, ytterst få av dessa känns som utfyllnad.
EDGUYs kreativa hjärna - Tobias Sammet - verkar på intet sätt ha brist på idéer eller glöd. Först en urstark dubbel-suite med AVANTASIA (”The Wicked Symphony” och ”Angel of Babylon” 2010) och nu en minst lika vital och välfylld leverans från huvudbandet.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
