Morbid Angel - Illud Divinum Insanus (7)
 |
Band: Morbid Angel Recensent: Stefan Lejon |
Vid det här laget borde du som läser denna recension ha vant dig vid totalsågningar av "Illud Divinum Insanus". Allmänt konsensus verkar vara att skivan är fullständigt värdelös och helt i avsaknad av vettig substans - det vill säga att det inte låter som sig bör. Alltså torde denna recension följa samma mönster och beklaga sig över de elektroniska inslagen och att allt bara låter som ett dåligt MARILYN MANSON-plagiat!? Men icke! Vederbörande tillhör nämligen den lilla falang som trots allt finner värde i det herrarna Azagthoth och Vincent skapat tillsammans på denna, deras första gemensamma inspelning sedan dominanta (!!) "Domination" kom för 16 år sedan.
Det ska sägas direkt att jag inte gillar elektronisk musik av någon art och nämnde MANSON tycker jag är en sopa av bibliska mått. Något jag däremot gillar är Trey Azagthoth's innovativa gitarrspel och hans kompromisslösa kompositörsanda och dessa faktorer är närvarande till 100% på "Illud...". Precis som alla andra satte jag kaffet i vrångstrupen när "Too Extreme!" dundrade igång första gången med sitt industriella trumkomp. Det tog dock inte många lyssningar innan jag faktiskt började gilla vad jag hörde. Många klagar över att det låter utdaterat och för mycket "90-tal" över det hela. Tack och lov spenderade jag 90-talet med att lyssna på bra musik och kan därför inte uttala mig kring detta. Jag kan bara konstatera att jag tycker att "Too Extreme!" är en förbannat bra låt med drag av "Where the Slime Live" och "God of Emptiness", om än med en industriell touch. "Destructos vs The Earth" och "Radikult", två andra låtar som kapats friskt, har jag svårare att finna något värde i. Den menlösa rap-sången i den senare är avskyvärd och den förstnämnda är helt enkelt en förvånansvärt dålig låt. Frånsett dessa finns det dock mycket att glädjas över. "Nevermore", som bandet kört live under flera år, är en kanonlåt som skulle ha passat in perfekt på "Covenant" och stenhårda "Existo Vulgoré" platsar lätt på min 10-i-topplista över MORBID ANGEL-hits. Två andra guldkorn är de av nyförvärvet Destructhor (MYRKSKOG) komponerade "Blades for Baal" och "10 More Dead". Norrbaggen har full koll på hur MORBID ANGEL ska och bör låta. Imponerande! Den låt som fått utstå mest orättvist spott och spe i mitt tycke är trallvänliga "I am Morbid". Visst, det låter inte som en given MA-låt, men den är ju så förbannat bra. Bryggan i låten har jag lyssnat på hundra gånger utan att ledsna det minsta.
Jag förstår att min recension kommer att väcka vrede hos en del puritaner och jag förstår faktiskt varför så många hatar den här plattan. Den ÄR inte vad man vill ha av MORBID ANGEL 2011 och den är inte i närheten av någon av bandets fyra första plattor kvalitetsmässigt. Jag hade också önskat mig en ren dödsmetallplatta och hade troligen gillat en sådan mer än detta. Det är inte för inte jag räknar in såväl "Altars of Madness" som "Blessed are the Sick" bland mina absoluta favoritplattor genom tiderna. Till syvende och sist tycker jag ändå att bandet lyckats få ihop en riktigt bra comeback och jag hoppas att det inte är det sista vi får höra från dessa veteraner. Hata den som hata vill.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
