Vintersorg - Solens Rötter (7)
 | Band: Vintersorg Titel: Solens Rötter År: 2007 Bolag: Napalm Records Betyg: 7/10 Recensent: Johan Hagengren |
VINTERSORG har varit ett band, eller ett soloprojekt, som jag följt ända sedan starten. Jag gillade skarpt Hedlunds tidigare folkrockband OTYG, nedlagt sedan länge nu, och gladdes därför när VINTERSORG lanserade sitt soloprojekt ´98 i form av mcd: n "Hedniskhjärtad". Då möttes lyssnaren av, som titeln avslöjar, hednisk Black Metal med folkinslag som blandade den stilenliga growlen med rena partier och Hedlund besjöng stolt nordens skönhet och forna tiders prakt. Samma år släpptes "Till Fjälls", en logisk fortsättning på förstlingsverket och mannens fullängdsdebut under eget namn. Produktionen var bättre, låtarna mer genomtänkta och lyriken lika strålande som förut. Kort därpå följde "Ödemarkens Son" som även den är värd mycket höga betyg i denna recensents bok. Men sedan hände något. "Cosmic Genesis" markerade VINTERSORGs första engelsktitlade skiva och även en ändrad riktning på musiken. Hedlund har fortsatt att utveckla både sin musik och sitt lyriska koncept under hela sin karriär, inte alltid till de gamla fansens förnöjelse. Jag för min del, tillhör den äldre skaran fans som ogillat den riktning ett av mina favoritband tagit. Därför blev jag ytterst förväntansfull när jag fick höra att det nu skulle sjungas på svenska igen och att de nordiska inslagen åter skulle bli framträdande. Fick jag mitt lystmäte? Nja"
"Solens Rötter", är ingen "Till Fjälls 2" som mannen påpekar på sin hemsida. Och det hade den inte behövt vara heller, jag hade bara förväntat mig mer. Musiken är progressiv, påtagligt progressiv, och Hedlunds röst låter faktiskt bättre än någonsin. Det är tydligt att han utvecklats som sångare sedan OTYGs "Älvefärd". Överlag är musiken mindre flummig än på de två senaste fullängdarna och det är en ytterst välkommen förändring. Jag antar att man inte kan förvänta sig en total återgång till det klassiska soundet av en man som främjar utveckling och till varje pris vill undvika stagnation. Det är bara synd när en talang vägrar göra det han gör bäst.
Lyrikvalet är det för mig mest outgrundliga. Jag är för "thinking mans metal" och ställer mig inte oäven till intellektuella texter, tvärtom. Men att besjunga alfapartiklar känns bara inte speciellt mycket metal, mer som att man skrev en avhandling i astrofysik. Trots detta är "Solens Rötter" den bästa skiva som släppt under namnet sedan "Cosmic Genesis" och har tvivelsutan sina poänger. Lyssna bara på "Döpt i en Jökelsjö".
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
