Khemmis - Khemmis
  |
Band: Khemmis Recensent: Jocke Lindberg |
Khemmis beskrivs rätt ofta som doom. Jag är inte helt övertygad. Doom i min värld är smutsigt, som Candlemass smutsigt. Inget är riktigt förskönat eller vackert i tonerna, arrangemangen eller i hur extremt rent det kan låta. Missförstå mig inte, jag tycker väldigt bra om Candlemass. Men Khemmis är för mig heavy metal, men inte dålig eller undermålig sådan.
Khemmis har med detta album tagit upp tempot på låtarna mer generellt och glider för mig ännu mer mot en renodlad modern heavy metal. Det är renare, det är mer harmonier, melodierna sitter mer ihop.
Samtidigt finns det uppenbara små, trevliga inspel av både death och black om man ser till hur sång/growl/vrål levereras. Det har väl egentligen funnits med sedan debuten, men man har på ett snyggt sätt involverat detta, men fortfarande på en behaglig nivå.
Khemmis har även i min värld en av de bäst bevarade hemligheterna i sångaren Phil Pendergast. Människan har en gudomlig pipa som pressas till bristningsgränsen, men han låter aldrig nära att ansträngas. Detta tillsammans med gitarrkollegan Ben Hutchersons growl och vrål gör även att det blir en rik variation i musiken och att bandet som helhet får ett bredare spektrum att verka i. Denna variation hörs som bäst i spåret ”Carrion King”.
Variationen i musiken har under åren blivit bredare och ljudbilden renare. Det känns enormt polerat genom hela spektrumet av ljud nu jämfört med de tidigare plattorna vilket inte är en nackdel. ”Absolution” från 2015 som är debuten är mycket taffligare och råare. Deras senaste innan denna release ”Deceiver” från 2021 är även den luddigare och mer opolerad som helhet.
En ytterligare fördel med denna skiva är att låtarna är lite kortare. 42 minuter på 8 låtar jämfört med tidigare 5-6 låtar på styvt 40 minuter. Det gör både variationen bättre och det är mindre brus.
Khemmis är ett av de band som jag unnar mer exponering. De bör ses och höras av en större publik.