Kee Marcello – Scaling Up (7)

Band: Kee Marcello
Titel: Scaling Up
År: 2016
Bolag: Frontiers
Betyg: 7/10

Recensent: Janne Stark

Forne EUROPE-gitarristen är nu tillbaka med en ny soloplatta. Jag måste tillstå att jag har sett på hans tidigare soloalster med skräckblandad förtjusning. Hans tidiga alster var lite för snälla för mig, medan ”Melon Demon Drive” hade sina ljusa stunder, om den än var aningen för musikaliskt schizofren för mig. ”Europe: Redux”-plattan var inte riktigt min väska. Jag förstod inte riktigt grejen med att göra en coverplatta på sig själv och med låtar han inte ens lirade på i studion. Men, visst, Kee levde med låtarna live under många år, så ett visst mått av förståelse har jag nog. ”Judas Kiss” var en okej platta, men även den lite väl spretig och så gillade jag inte produktionen. Då till de goda nyheterna, ”Scaling Up” är i mitt tycke det bästa Kee har presterat i soloväg. Plattan inleder med ”Black Hole Star” där markeringarna i introt för tankarna lite till METALLICA, men där stoppar den likheten. Detta är en riktigt bra gitarrbaserad klassisk melodisk dos av hårdrock. Dessutom sjunger Kee bättre än någonsin. En sak jag har märkt på senare tid är att Kee lite har ändrat sin solostil till att flika in lite lätt atonala Alan Holdsworth-aktiga skalor. Ibland tror man nästan han lirar fel, men, var lugn ”det ska va så”. ”On The Radio” öppnar med lite coola bluesiga gitarrlicks och fortsätter med en bluesrockig vers med KISS-hoo hoo:n och lätt Bryan Adams-aktig refräng. ”Don’t Miss You Much” fortsätter i den amerikadoftande melodic rockstilen med lite drag av John Waites ”Missing You” i versen. ”Fix Me” för tankarna till VAN HAGARs (”Why Can’t This Be Love”) i introt och refrängen och fortsätter i en cool tung bluesig melodisk stil. Ni som har de outgivna EUROPE-inspelningarna från ”Prisoners In Paradise” kommer att känna er hemma i ett par låtar. Kee har (äntligen skulle man väl kunna säga) spelat in ”Wild Child” och ”Don’t Know How To Love No More” som spelades in av EUROPE, men inte fick vara med på plattan. Den förstnämnda är en fet riffbaserad bluesig sak som kommer till bra rätt i Kees egen tolkning. Den andra är en ballad som jag i ärlighetens namn inte fattar varför bolaget inte ville ha med. Det är en perfekt EUROPE-ballad. Kee gör den visserligen riktigt bra, men den hade nog passat snäppet bättre i dåtidens EUROPE. ”Finger On The Trigger” är även den en ballad, som jag tyvärr inte riktigt går loss på. ”Soldier Down” är å andra sidan en stenhård riffig sak som för tankarna till DEEP PURPLEs ”Burn” i versen. ”Scandinavia” är en hittig melodisk, men hyfsat hård sak som berättar historien om Kee i kompaktformat. ”Good Men Gone Bad” bjuder även den på lite feta goa riff. Jag tyckte det var något bekant med även denna låt och efter lite sökande i minnet hittade jag den. Även denna spelades in av EUROPE, men då hette den ”Yesterday’s News”. Den har nu fått en ny refräng och en annan text, men versen och riffet är omisskännligt. Titelspåret är en tungt pumpande sak där jag direkt blir förälskad i den knakiga basen som pumpar i versen. Definitivt en av plattans höjdpunkter. Avslutningslåten ”Blow By Blow” är även den en tung, pumpande sak med basen som sänke. Klassisk sing-along-hårdrock med drag av KISS möter DEF LEPPARD. Jag gillar verkligen produktionen på plattan och låtmaterialet håller en jämnhög kvalité.

Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.