Trail of Tears - Free Fall Into Fear (7)
 | Band: Trail of Tears Titel: Free Fall Into Fear År: 2005 Bolag: Napalm Records Betyg: 7/10 Recensent: Anders Jacobsson |
Det har hänt en del sedan 2002 då de norska goterna i TRAIL OF TEARS släppte den svarta, men tämligen lama och nyanslösa "A New Dimension of Might". Det var deras tredje fullängdare och bandet hade gått till en mer black metal-betonad och dunkel ljudbild, utan att släppa greppet om romantiska koncept som alltid färgat bandets karaktär.
Nu tre år senare så återvänder gänget och det med attityd. Den gotiska romantiken och de pompösa syntarna har tonats ned och ersatts med betydligt hårdare ingredienser. Bandet har avancerat igen och tagit ett ganska långt steg från det tidigare soundet, fast utan att förlora sig helt. Man hör klart och tydligt att det är TRAIL OF TEARS, men nu har begränsningarna dalat och istället för bara Salt & Blandat så har man hällt upp Gott & Blandat i skålen. Ett initiativ fler uppskattar, därför är jag väldigt förvånad av den dåliga kritik den här plattan generellt fått.
Kvinnosången är nästan helt borta, både på gott och ont. Detta har ersatts av den nya medlemmen Kjetil Nordhus' (även sångare i GREEN CARNATION) vassa stämma. Detta ger bandet ytterligare en ny dimension (of might?), då Kjertil är en otroligt begåvad sångare som inte sparar på varken dramatiken eller dynamiken. Vi som uppskattar GREEN CARNATION lär ju knappast bli störda. Den här konstrasten mellan death/blacksång och vanlig manssång är klockrent och välgjort. Vanligtvis är jag inget större fan av duettliknande arrangemang bestående av death/blacksång tillsammans med vanlig manssång, men detta enkönade 'beauty and the beast'- koncept gör att min hud knottrar sig löjligt mycket.
Denna egensinniga kombination av gothic, black och även thrash/death (plus ett stänk melodiös metall) har gjort TRAIL OF TEARS till ett band med många ansikten. Det finns mycket att utforska här och skivan avnjuts lättast i mindre portioner, vilket gör att det tyvärr är lätt att tappa helhetsintrycket. Annars kan plattan bli lite dryg i längden. Inte för att den är för lång, utan för att det blir för mycket av det goda, helt enkelt. Det gör det lite enformigt. Ljudbilden är även lite för hård och markant " utan någon vidare atmosfär, trots att det bjuds på väldigt mycket atmosfär i framförandet. Sedan är ju självklart inte alla låtar jättebra heller. Guldkorn som "Carrier of the Scars of Life" sätter sig stenhårt och vill helst inte dela på uppmärksamheten den får. Det är lite synd, för "Free Fall Into Fear" är en väldigt intressant utgåva från ett band man har tagit för givet. Jag, med många andra, hade fel och det visar att TRAIL OF TEARS har karaktär.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
