DevilDriver - The Fury of Our Maker's Hand (5)

Jag gillade COAL CHAMBERs debut när den kom 1997, jag gillade deras attityd och stil, en slags mischmasch av kroppskonst, gothestetik och hårdrock. Men det tog inte lång tid innan jag tröttade på musiken, vilken kom i bakgrunden. Bandet släppte bara en uppföljare två år senare. Efter splittringen startade sångaren Dez Fafara så DEVILDRIVER, en naturlig fortsättning på sitt forna band. Här är det dock klart tyngre tongångar som gäller, och jag kan gissa att detta går hem bland USAs ungdomar som är arga på allt och alla. Det krävs inte mycket av lyssnaren, och däri ligger även bandets svaghet, jag finner inget ärligt bakom det hela. Visst är det hårt och aggressivt som sig bör, men jag minns banne mig inte vad jag lyssnat på mer än femton minuter efter skivan är över. Tuffheten tar överhand från musiken om jag så säger, de få ljuspunkter som jag finner är i "Driving Down The Darkness" med sin nästintill black metalstukade ljudbild får mig att argt banka i bordet och önska alla mina fiender en brutal död. Så även i "End Of The Line" som ger SLIPKNOTs tyngre låtar en rejäl utmaning. Överlag är det dock ganska tidstypiskt mos utan att skilja sig något direkt från den flodvåg av band i samma skola.