Fatal Smile - 21st Century Freaks (7)
 |
Band: Fatal Smile Recensent: Erik Arvidsson |
Sleaze. Glam-hårdrockens skitiga tvillingbror från de sjaskiga bakgatorna. Många är de svenska band som tagit inspiration av L.A.-fenomenet från 80-talet med gäng som MÖTLEY CRÜE, GUNS N' ROSES, L.A. GUNS och RATT i spetsen. NWOSSM. Jag vet inte hur vedertagen den akronymen är, men "New Wave of Swedish Sleaze Metal" är i högsta grad levande med tanke på den uppsjö av Svea rike-gäng som håller genrens fana högt. Jag tänker främst på CRASHDIET, CRAZY LIXX, SISTER SIN, HARDCORE SUPERSTAR, VAIN OF JENNA och GEMINI FIVE. Men till skillnad från sina husgudar har nämnda grupper en tendens att skapa låtar som är något hårdare och aggressivare än sina inspirationskällor, vilket jag misstänker beror på att det flyter mycket mer heavy metal-påverkan (och ännu tyngre grejer) i venerna på den nya generationens sleazeare. SKID ROW torde också vara en inflytelserik förebild vad gäller hårdhet. New Jersey-bandet som rönte stora framgångar under samma tidsperiod som L.A-konstellationerna, men som lät just metallen ha en betydligt mer framträdande roll i tonkonsten. Det är bland annat SKID ROW jag tänker på när jag ger mig i kast med FATAL SMILEs nya stolthet ”21st Century Freaks”. Det som dundrar ut ur högtalarna har tonvikten på heavy metal även om det inte råder någon tvekan om att sleaze och 80-talshårdrock är stabilt förankrat i musiken också. 2008-års verk ”World Domination” är även den en relativt hård skapelse men färska givet slår nämnda platta på fingrarna i denna bemärkelse. Även produktionsmässigt har en smärre förändring skett. ”21st Century Freaks” har en betydligt mer storslagen och dynamisk produktion i jämförelse med den ruffigare, enklare föregångaren. FATAL SMILE är numera tveklöst ett av de kraftfullaste och tyngsta banden inom sleaze-sfären.
Något som får FATAL SMILE att sticka ut lite extra från sina genre-bröder, förutom vad jag tagit upp i stycket ovan, är vokalisten Blades fantastiska röstresurs. Han borde vara ett hett byte för vilken heavy/power metal-konstellation som helst. Med djup, dynamik, kraft och brett omfång i allmänhet sopar han banan med exempelvis typiska Stephen Pearcy-kloner (RATT). Något som så klart också ger extra krydda till kompositionerna och helhetsupplevelsen. Från det WARRANT-svängiga och kraftfulla singel/video-spåret ”Welcome to the Freakshow” som inleder albumen, genom hela repertoaren om totalt elva spår, är det en fröjd att avnjuta vokalistens pipa. Självklart är även kvartetten som helhet ett tight team med god förmåga att författa sinnrika och inte minst varierade låtar. Mest minnesvärd i min bok är den för genren unika ”Judgement Day” med sina blytunga riff, ödesmättade aura och stundtals orientaliska toner. Tänk lite ”Chapter VI” (CANDLEMASS), addera en del ”Dehumanizer” (BLACK SABBATH) rejält kryddat med L.A-touch. Grymma ”Raising Hell in Heaven” är också en fröjd för öronen med sin explosiva energi, gedigna riff och SKID ROW-ekande refräng. Något som också gäller den delikat arrangerade och bitvis atmosfäriska, bitvis fist-in-the-air-pumpande, ”Scarecrow”. Även konsten att konstruera lugnare tongångar behärskar gruppen på sina fem fingrar, vilket bevisas med kraftfulla semiballaden ”Broken Heart” och läckra, delvis pianodrivna, ”For the Last in Line”. Det finns även spår jag inte anser så märkvärdiga och när mer partyinriktade dängor som ”My Private Hell” gör entré, är det förvisso klistrigt och bra, men inte lika genuint tilltalande längre. Men då huvudsaken av skivan utgörs av det FATAL SMILE visat sig göra bäst - headbanging-vänliga metalriff och tunga komp i snitsig symbios med Hollywoods sleaze/glam/hårdrocksskola - är jag fullt förnöjd med plattan om helhet.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
