Unisonic - Unisonic (8)
 |
Band: Unisonic Recensent: Stefan Lejon |
En återförening av HELLOWEENs "Keeper"-sättning har varit en av mina absolut största drömmar sedan jag var blott tio år gammal. Jag gick faktiskt igenom en låda med gamla skolgrejer från mellanstadiet nyligen och fann däri ett häfte med titeln "Boken om mig". Under stycket "Musik" skrev jag om mitt favoritband (HELLOWEEN), mina favoritskivor (Keeper 1 och 2), musiker (Kiske och Hansen) och drömmar (att Kiske och Hansen återförenas). Att jag sett fram emot denna platta är alltså ett understatement av rang. Jag kan tänka mig att det är så här det skulle kännas för en djupt religiös människa att se Gud kliva ner från sin himmelska tron. Svarar en sådan händelse upp mot förväntningarna? Ytterst sällan förstås...och så är det väl till viss del även i detta fall. Det handlar dock mycket om vad man lägger in i sina förväntningar. Jag tror nog att många förväntansfulla drömt om en speed/power metal-kavalkad i stil med de "Keeper"-skivor som gjort huvudkaraktärerna till legendarer inom sitt gebit. Personligen hade jag inga förhoppningar om att så skulle bli fallet. Istället anade jag att det musikaliskt skulle landa någonstans i samma AOR/rock-landskap som PLACE VENDOME. Sjävklart med en del Hansen-vibbar som krydda på moset då Kais melodispråk är svårt att ta miste på.
Nu sitter jag så här med slutresultatet dundrande i lurarna för femtioelfte gången och jag måste säga att jag prickade jäkligt rätt. "Unisonic" skulle faktiskt kunna bära PLACE VENDOME-loggan utan att någon skulle reagera nämnvärt. Det är precis lika mesigt, melodiöst, svulstigt...och alldeles, alldeles underbart! När det bitvis dyker upp lite metalriv i gitarrerna far tankarna direkt till HELLOWEEN. Många låtar skulle faktiskt passat in sömlöst på "Pink Bubbles Go Ape" och blandningen är självklart utsökt! Michael Kiskes sammetslena röst är inte uppskattad av alla men jag har alltid dyrkat och jag dyrkar fortfarande förbehållslöst! Det är någonting med den mannens röst som träffar mig mitt i hjärtat och gör mig knäsvag som en tolvårig flicka på ”Twilight”-premiär. Med det extra röstdjup som åldern skänkt låter han dessutom ännu bättre nu än för 25 år sedan. Musikaliskt är "Unisonic" inte någon hundraprocentig fullträff men till största del håller sig skivan på en mycket hög nivå. Skivans enda bottennapp är avslutande balladen "No One Ever Sees Me". Troligvis ett hemsnickeri signerat Kiske. Det låter åtminstone precis lika trist och menlöst som hans soloplattor. I övrigt staplas hit på hit. "Souls Alive", "Never Too Late", "Renegade", "Never Change Me". Jag skulle kunna lägga till ytterligare ett par titlar bland dessa fullträffar. Melodisk hårdrock blir inte mycket bättre än så!
UNISONIC kommer knappast att vända musikvärlden upp och ner, men personligen är jag lika glad som en viss 10-åring blivit om han fått veta att HELLOWEENs "Keeper"-sättning återförenats. Gammal kärlek rostar nämligen aldrig! Underbart!
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
