Zeno - Zenology II (9)
 | Band: Zeno Titel: Zenology II År: 2005 Bolag: MTM Betyg: 9/10 Recensent: Tommy Silfvenius |
Då har det återigen blivit dags för mig att göra en ny bekantskap. Det är någon som kallar sig ZENO och det är inte den gode Beno Zeno från DAG VAG. Även om han troligtvis är i samma ålder, det här rör sig om en herre som med sprinterfart närmar sig det man kallar halvtid. Men det är han ju inte ensam om inom hårdrocken. Han heter i alla fall Roth i efternamn och har en brorsa som heter Uli John. Aha, jamen då ramlar ju polletten ner. Det rör sig alltså om lillbrorsan till den legendariska ULI JON ROTH som förutom en lysande solokarriär medverkat i SCORPIONS.
Bakgrundsinformationen skulle kunna betitlas "Välkommen till återvinningens tidevarv".
1984 signades ZENO av Warner och EMI och spelade in sin självbetitlade debut. Det var idel ädel rockadel som medverkade på plattan. Chuck Burgi, Don Airey och Chris Thompson för att nämna några. Efter släppet turnerade bandet med bl.a. BLACK SABBATH och KROKUS. 1993 återutgavs plattan i Japan. Det blev stor försäljningsmässig succé. 1995 släpptes plattan "Zenology" som sålde bra för att vara mitt i grungens tidsålder, med flera fina listplaceringar som följd. Nyligen släppte MTM Classix återigen debuten. Nu remixad och remastrad och med några bonusspår.
Nu släpper samma bolag en ny samling som faktiskt enbart består av tidigare outgivet material. Låtar som är inspelade mellan 1983 och 1989. Och "Zenology II" är ett album för alla oss som gillar catchy 80-tals hårdrock med klistriga refränger och luftiga keyboardsarrangemang. Här är nämligen sprängfyllt av dessa ingredienser.
Öppningsspåret "Call of the Heart" inleds med ett supersnyggt syntintro och landar i en tung allsångsrefräng. "Tonight" har en irriterande pre-chorus som lurar en att tro att refrängen är lugn och halverad, men sen ökar intensiteten. Refrängen får en att med välbehag minnas RAINBOWs 80-talsperiod. Sällan har väl ett sus-ackord suttit så gjutet. Älskar dessutom basliret under solot. Tredje låten "Hard Beat" har en luftig vers och en kanonrefräng. "Dreaming the Night Away" är plattans höjdpunkt. Det introt är det blötaste sen det glada 80-talet. Refrängen i sin tur är så inbjudande att även en tondöv gärna sjunger med. Den skulle kanske till och med kunna fresta en f.d. moderatledare att ta ton igen. Fortsättningen doftar tidstypiskt av JOURNEY (Victoria), NIGHT RANGER (On my way) och PAT BENATAR (Keep your love). Det rullar på utan svackor och det gör att jag äntligen får dela ut min första niopoängare. Det tog ett tag, men det känns skönt att kunna bryta barriären. Det blir nog så att kommande skivor ett tag framöver kommer att jämföras med detta alster.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
