Steel Panther - Balls Out (8)
 |
Band: Steel Panther Recensent: Johan Hagengren |
I en fiktiv framtid år 6969 utspelar sig STEEL PANTHERs andra skiva. Männen har i princip blivit utrotade av lesbianflator och endast en sista överlevande återstår. Denne siste man lider givetvis av det så kallade ”Blue ballssymptomet” och har endast en sak i tankarna. Gissa? Jepp, fitta.
I dessa lyriska miljöer vältrar sig stålpantrarna. Deras texter löser inga världsproblem, men det är inget de aspirerar till att göra. De lär inte heller bli kända som kvinnorättskämpar, Gudrun Schyman lär knappast ha med en låt som ”Critter” i valmanifestet till sitt parti Feministiskt Initiativ om vi säger så. Men har man bara lite humor och inte tar tarvligheterna på alltför stort allvar så är det här stundtals riktigt kul. Good, clean fun helt enkelt…stryk ”clean” förresten.
Musikaliskt så är det precis vad man saknat de senaste åren. Ungefär som man vill att de gamla megabanden från 80-talet ska låta nu, när vissa av dem bara är skuggor av sina forna jag. Musicerandet är klanderfritt, snygga solon och licks, tight och välproducerat. När bandet 2003 under namnet ”Metal Shop” släppte sin första ep, gav jag denna till ljudteknikern när han frågade vad vi ville ha för ljudbild på mitt bands första demo. Att det sedan inte lät i närheten är en helt annan sak, men ni förstår hur mycket jag uppskattar soundet. Gruppen har ständigt kändisgäster på sina välbesökta spelningar. När jag såg dem 2006 slet de upp en överförfriskad Kelly Clarkson ur publiken som fick fylleskråla ihop med Michael Starr till JOURNEYs ”Don´t Stop Believin”. Kändistät var också debuten ”Feel The Steel” då bland andra Justin Hawkins (THE DARKNESS), Scott Ian (ANTHRAX) och Corey Taylor (SLIPKNOT, STONE SOUR) gästade. ”Balls Out” är inte sämre och ståtar med namn som bland andra Chad Kroeger (NICKELBACK) och Nuno Bettencourt (EXTREME).
Vi levereras allt från snabba upptempolåtar till smäktande och vackra (nåja) ballader, men det är när bandet skapar arenarock i midtempo som de slår som hårdast. DEF LEPPARD-doftande ”That´s What Girls Are For” har en fet allsångsrefräng och det rycker smittsamt i nacken när man sitter och diggar. Skivans starkaste spår är utan tvekan ”Just Like Tiger Woods”. Som titeln avslöjar handlar den om mästergolfarens otrohetsskandal men inte i en negativ bemärkelse. Istället hyllas golfstjärnan som en förebild. Three holes is better than a hole in one, kom ihåg det *host*.
Texterna är ett tveeggat svärd för pantrarna. Utan den speciella lyriken, harvandet som coverband på Sunset Strip och en underhållande show i absolut världsklass hade de kanske aldrig blivit kända. Samtidigt är det möjligt att lyriken hindrar dem från att nå de högre skikten i rockvärlden och gör att vissa bara ser dem som ett skämt. Fast det är klart, att spela två ständigt slutsålda gigs i veckan i Hollywood och Las Vegas, lira på den stora Download-festivalen och Sweden Rock Festival här i Europa är inte direkt fy skam det heller. Att se det här bandet som en amerikansk version av Eddie Meduza är också missvisande, för det här är långt mycket fyndigare och framförallt otroligt mer välspelat.
Belackarna som ansåg att konceptet bara höll för en skiva får härmed se sig motbevisade.
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
