Iced Earth - Dystopia (8)
 |
Band: Iced Earth Recensent: Erik Arvidsson |
Gene Adam, John Greely, Matt Barlow och Tim Owens. Det är namnen på samtliga ICED EARTH-vokalister som kommit och gått genom åren av olika anledningar. För de flesta av oss är Barlow den herre vi främst förknippar med bandet. Inte så konstigt med tanke på hans långa tidperiod i sällskapet (1993-2003, 2007-2011), hans fantastiska röstresurser och de starka plattor han medverkat på. Även om Owens imponerade starkt på ”Framing Armageddon” (2007) så var nog den huvudsakliga skaran fans överlyckliga när bandet annonserade Matts återvändo inför releasen av ”The Crucible of Man” (2008). Men säg den lycka som varar. Tidigare i år stod det klart att Barlow åter igen valt att lämna skutan till förmån för familj och polisjobbet. Tack och lov har kapellmästare Jon Schaffer sinne får att vaska fram passande förmågor till sitt skötebarn, för ersättaren Stu Block (från melodisk dödsmetall-akten INTO ETERNITY) känns som klippt och skuren för ICED EARTH. Faktum är att han på sätt och vis är en hybrid mellan sina två senaste föregångare i flertalet ton/sånglägen. Självfallet klarar han inte framkalla samma skälvande magi i djup, dynamik och känsla som Barlow, men hans aggressiva pipa är minst lika respektingivande och hans falsett lirar helt klart i samma klass som Mr. Owens. Om jag skall ge mig på att leta brister så skulle det väl vara att i de softaste sångpartierna i balladerna lyser en mer pojkaktig röst igenom vilket inte känns helt passande i ICED EARTH-kontext. Dessa stunder är dock så få att de knappast är värda att omnämnas. Däremot anser jag att just balladerna - ”Anguish of Youth” och ”End of Innocence” - är de svagaste korten på ”Dystopia”. De är på intet sätt dåliga snickerier med det går inte att frångå att de är klenare kopior av de många mästerliga kraftballader gruppen skapat. I övrigt finns det bara lovord att utfärda. ”Dystopia” är ett oväntat starkt vidunder som i sitt upplägg/struktur främst påminner om mästerverket ”The Dark Saga” (1996) och i temaformatet om ”Horror Show” (2001) med den skillnad att denna gång är skivan i huvudsak en hyllning till olika dystopiska filmer/historier istället för skräckkaraktärer. Filmguldkorn som ”V för Vendetta”, ”Dark City” och ”Equilibrium” avhandlas i tunga, hårda och inte minst suveräna metal-skepnader. I öppnande titelspåret samt avslutande ”Tragedy & Triumph” återvänder man dessutom till ”Something Wicked”-storyn med stycken av mycket hög rang som karaktäriseras av militäriska marschtakter i respektive inledning. När bandet därtill avfyrar furiösa skottsalvan ”Boiling Point” och thrash-attacken ”Days of Rage” kan man konstatera att ”Dystopia” i sitt totalutförande hör till gruppens hårdare verk.
För de av er som söker ett ICED EARTH som bryter ny mark kan fortsätta leta eftersom färska opuset i vanlig ordning bjuder på konstellationens karaktäristiska kompakta rytmer, strikta riff, körarrangemang och stora refränger. Ni som å andra sidan tycker jänkarna blev för pretentiösa med sina mastodontverk ”Framing Armageddon” och ”Crucible of Man” kan glädjas åt att nya repertoaren är betydligt mer rakt på sak med sina tio okomplicerade låtar och cirka 45 minuters speltid (i sin grundutgåva). Ett toppalbum och en adrenalinkick!
Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.
