Iron Maiden (med flera) - Liverecensioner från Göteborg

Band: Iron Maiden (med flera)
Stad: Göteborg, Ullevi
Datum: 1/7-2011

Recensent: Neven Trosic

Det känns inte helt rättvist att benämna GRAVEYARDs på senare tid ökade popularitet som en hype i ordets rätta bemärkelse, men däremot som en nog så välförtjänt uppmärksamhetsstegring. Att få framträda som förband till en av hårdrockens största är 70-talskonnässörna väl värda, även om Sveriges största utomhusarena knappast framstår som den optimala miljön för gruppens musik. Att publikresponsen är begränsad till de allra främsta raderna är givetvis väntat, men saken är även den att GRAVEYARD står för en typ av blueshårdrock bunden till en så viktig stämning som svårligen uppnås på en enorm spelplan som denna. Eller med andra ord: Att 2008 se GRAVEYARD på Sweden Rock Festivals dåvarande och alldeles lagom omfattande tältscen var som att göra en härlig resa ca 40 år tillbaka i tiden; att bevittna samma band på Ullevi känns ungefär som att beundra en vacker exotisk fisk i ett alldeles för stort akvarium. Detta till trots går det inte att klaga på bandets spelmässiga insats som sådan, för låter bra gör det, inte minst i ett svängigt nummer som "Ain't Fit to Live Here".
6/10

En bombastiskt betonad akt som SABATON är betydligt bättre lämpad att uppträda på en estrad modell större, åtminstone på pappret. I verkligheten sänks helhetsintrycket av att ljudet lämnar en hel del att önska, med keyboarden som den stora boven i dramat, dränkandes gitarrerna i princip varje låt. Därtill får jag dessvärre även känslan av att bandet inte är riktigt lika taggade som brukligt, trots att Jocke Brodén gång på gång entusiastiskt försäkrar hur glada de är över att få befinna sig på plats. Måhända beror det på någon form av nervositet över det överväldigande tillfället i fråga, måhända känner sig medlemmarna lite vilsna utan sitt traditionella scenbygge och specialeffekter, men slutsumman är den att SABATON denna gång genomför en endast fullt godkänd spelning vilken på allvar börjar hetta till först under paradnumret "Primo Victoria". Dock ska ett extra plus delas ut till att "White Death", senaste skivans bästa låt, ingår i setet.
6/10

Att rent framträdandemässigt bedöma en IRON MAIDEN-konsert kan ofta kännas som ett smått febrilt sökande efter att komma med något nytt. Bandmedlemmarnas gemensamma energi på scen utklassar den hos ett större flertal hälften så gamla kollegor. Bruce Dickinson är en minst lika lysande frontman idag som på 80-talet. Såväl scenbygget som dekoren är hemskt snygga utan att vara överdrivet imposanta. Jorden är rund och solen kommer åter att gå upp imorgon. Ungefär så.
Som liveband finns det kort och gott ytterst få, om ens någon, samling femtioplussare som spelar i samma liga som dessa ständiga Sverige-älsklingar, så ett högt betyg känns på förhand alltid så gott som självklart. Det som istället lika ständigt brukar utgöra magneten för negativ kritik är låtvalet. IRON MAIDENs samlade låtskatt är svårmatchad (se där, Kapten Uppenbar slår till igen!), men urvalen från denna inför varje turné lämnar ofta en hel del att önska sett till grävandet bland de sällan spelade godbitarna. De stora fansen världen över skulle älska att vid ett konserttillfälle få uppleva material som "To Tame a Land", "Seventh Son of a Seventh Son" och inte minst underverket "Alexander the Great", men chansen för att detta ska inträffa krymper tyvärr allt mer för varje år som går. Senare års 80-talsinriktade nostalgisvängar har visserligen uppfyllt kravet på mer spännande låtval i en någorlunda god mån (frågan om vad fan 92:an "Fear of the Dark" gjorde på 2008 års turné återstår dock), men på det stora hela känns det ändå som att det bara har skrapats på ytan.
 
Nu är det inte så att någon dålig låt framförs denna kväll, men hur pass härlig stämning de än piskar upp känns det som att man har fått höra "The Trooper", "2 Minutes to Midnight" och "The Number of the Beast" några varv för mycket vid det här laget. Ja, den breda Svenssonmassans krav på hits kan inte ignoreras (fast å andra sidan...), i varje fall inte helt. Ja, jag är medveten om att "Run to the Hills" uteblir ikväll och att den gjorde det även hösten 2006 tillsammans med "Number...". Nej, det vore inte rimligt att förvänta sig att MAIDEN framför drygt 55 000 skallar kommer bränna av det ena hel- eller halvudda låtvalet efter det andra. Men att bara presentera ett enda lite mer oväntat inslag skulle uppskattas något enormt, gissningsvis ej enbart av undertecknad.
Det som serveras på setlistan är som ovannämnt trots allt inte fy skam. "Fear of the Dark" undantagen är denna jämnt uppdelad mellan 80-talet och kompositioner från denna sida av millennieskiftet.  Till höjdpunkterna hör det som hämtas från aktuella ”The Final Frontier”. Titellåten följd av ”El Dorado” är inte precis den mest ultimata konsertöppningen bandet har ståtat med, men är likväl en högst lyckad sådan, med tanke på att båda numrena gör sig ännu bättre live än på skiva. Därtill prickas trion ”Coming Home”, ”The Talisman” och ”When the Wild Wind Blows” förtjänstfullt in; samtliga tillhörandes topparna på senaste albumet och den sistnämnda det kanske främsta storverket som bandet har skapat på över ett årtionde. Vidare får vi höra ”Dance of Death” (högst välkommen även den) och ”The Wicker Man” samt ”Blood Brothers”. Jag ämnar inte förneka de två ”Brave New World”-styckenas kvaliteter som livelåtar, men det finns trots detta andra grejer från samma skiva som skulle ha varit roligare att få höra ikväll, exempelvis eposet ”The Nomad”.

I övrigt återstår inte så mycket mer än att ännu en gång påpeka det obestridliga: Som liveakt håller IRON MAIDEN utmärkt ännu 2011 och ger varenda jävel full valuta för det inte alltför billiga biljettpriset. Ett orosmoln inför framtiden är emellertid faktumet att Bruces röst har kommit att bli allt mer ansträngd på senare år. Även om han för det mesta fortfarande sjunger grymt så märks det att han får kämpa för att fixa en krävande klassiker som "Hallowed Be Thy Name". Med detta samt åldrandets oundvikliga lag i åtanke känns min tidigare uttryckta önskan om en djupare dykning i de digra låtarkiven ännu mer relevant. En omröstning av något slag där fansen får säga sitt angående vilka låtar som ska liras på nästa turné, det vore något för Steve Harris att fundera över.
8/10

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.