Min första skiva

 


Patrik Johansson under inspelningen av Rickard Anderssons SPACE ODYSSESs första platta,
"Embrace the Galaxy".
Inspelningen ägde rum i Jonas Reingolds studio.

 

Den här gången tänkte jag berätta hur det gick till när jag kom in i skivbranschen.

Vi snackar här tidigt 2000-tal. Jag hade harvat runt i lokala band sedan slutet av 80-talet. De tre mest namnkunniga var utan tvivel BARFLY, som jag hade med bland annat Uffe och Johan i nuvarande ASTRAL DOORS, PURPLE RAIN, vilket var ett PURPLE tribute-band med ypperliga musiker, men framför allt LUNATIC PARADE, som var det band som allt egentligen började med.

LUNATIC PARADE spelade en så pass progressiv metal att jag tycker att dagens progressiva band är lättviktare. Faktiskt. Tänk er en blandning mellan MESHUGGAH och DREAM THEATER så är ni i närheten.

Hur som haver, jag gick runt i min lunk hemma i Borlänge och sjöng i typ varenda band i stan, men någon skiva var jag säker på att jag aldrig skulle få spela in.

Så en dag ringde telefonen. Det var någon som ringde från Danmark. Jag hörde inte ett ord av vad han sa, så vi fick ta det hela på engelska.
Killen som ringde heter Claus Jensen och han drev ett management som hette Intromental. Denne hade fått en demo med LUNATIC PARADE av Teddy Möller (LOCH VOSTOCK) vilken tyckte att Intromental borde signa LUNATIC PARADE.
Claus glömde dock snabbt bort tipset, men när sångaren i danska, Intromental-signade WUTHERING HEIGHTS inte kunde fortsätta i bandet, poppade minnet upp hos Claus av sångaren som sjöng i LUNATIC PARADE.
Jag fick således det där samtalet.

Efter att kontakten skapats skickade Intromental en massa låtar av WUTHERING HEIGHTS till mig. Jag tyckte inte att det var speciellt bra faktiskt men jag tänkte att jag kunde lyfta bandet med min sång och att det ändå var en chans att åtminstone få göra EN skiva innan tillbakadragandet av en lång och misslyckad karriär.

De tog mig till Danmark för en audition. Vi höll till i Henrik Flymans studio mitt i Köpenhamn och jag sjöng in låtarna ”The Road Goes Ever On” och ”Highland Winds”. Tror banne mig att dessa båda demoversioner är bland det bästa jag någonsin sjungit in. Jobbet var alltså mitt.

Väl hemma i Borlänge fortsatte jag att skriva låtar tillsammans med Jocke och Johan i ASTRAL DOORS. Vi hade redan fått flera förfrågningar från ett antal skivbolag, men när Intromental hörde av sig och ville signa oss, lät vi dem ta över rodret eftersom jag ju nu redan var sammansvetsad med Intromental. De fixade sedan en bra deal för ASTRAL DOORS och ”Of the Son and the Father” blev ju en ganska stor succé.

Det borde vara slut på historien här, men outgrundliga äro herrens vägar. Mitt i allt detta med ASTRAL DOORS och WUTHERING HEIGHTS får jag ännu ett samtal, denna gång från Malmö. Någon som heter Richard Andersson ringde och ville ha en sångare till sitt nya projekt, SPACE ODYSSEY. Han hade blivit tipsad om mig av sin vän Henrik Flyman.
Jag ska vara helt ärlig: jag hade aldrig hört talas om Richard, men när jag kollade upp honom förstod jag snabbt att det var en världsmusiker.

Tydligen hade han dealat med D.C. Cooper om sångarjobbet, men denne var för dyr. Han hade kontaktat Mats Levén, vilken spelat in en audition-demo. Denna var tydligen bra, men Richard tyckte det var för mycket sleaze över sången. Han vill ha mer "Tony Martin-feeling" på det hela. Richard fick, som jag nyss skrev, tips om mig.

Jag sjöng in en demo till "Despair And Pain", öppningslåten. Richard gillade det som fan, men tyckte att det lät för mycket Dio, han vill ha mer Tony Martin, något jag sedan skulle få höra under hela inspelningen.

Jag tog tåget till Malmö där Richard och skivans producent, Jonas Reingold, mötte mig på stationen. Vi åkte direkt till studion och började spela in och sedan gick det som på räls. Det tog mig tre dagar att spela in hela skivan, trots att Richard producerade mig hårt och oftast ville ha "mer Martin och mindre Dio."

Nu med några år på nacken i branschen spelar jag inte in skivor på det sättet. Att stå i en studio tio timmar per dag och vråla lungorna ur sig är inte bra för rösten det är en sak som är säker. Nu för tiden spelar jag in all sång hemma i min egen studio i lugn och ro. Tre-fyra timmar per gång i studion är mer humant.

Hela den här historien börjar alltså med att WUTHERING HEIGHTS kontrakterade mig, men när det hela var klart, så blev min första skiva "Embrace the Galaxy" med Richard Andersson's SPACE ODYSSEY, min andra "Of the Son and the Father" med ASTRAL DOORS och min tredje "Far From the Madding Crowd" med WUTHERING HEIGHTS.

De tre skivorna kom inom loppet av fem månader och alla tre satte någon form av avtryck i musikvärlden. Var och en på sitt sätt.

Ja, då har ni fått ytterligare en rapport från en musiker, textförfattare och sångare i hårdrockens förlovade land!

Kör hårt och skål,

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.