Stratovarius - En Bellmanhistoria

Går det att rita om kartan när bandets mest tongivande medlem och huvudsakliga låtskrivare har tackat för sig? Metalcentral tar tempen på dagens STRATOVARIUS. Dags för album nummer fyra utan forne bandmaestron Timo Tollki.

Det fanns en tid i Finland innan CHILDREN OF BODOM blev en stjärnkonstellation och NIGHTWISH blommade ut till en galax. I begynnelsen fanns STRATOVARIUS. Men har ett band utan kvarvarande originalmedlemmar något att ge?
Klockan sju på kvällen blir jag punktligt uppring av någon slags representant som på engelska frågar om jag är den som ska göra en intervju med STRATOVARIUS. Efter det följer en värdelös och skränig pausmusik innan Jens Johansson kopplas på i andra änden. Efter att ha varit aktiv som musiker i mer än trettio år skulle det inte vara konstigt om keyboardisten var utled på intervjuer. Men det visar sig att det ofta är Jens som är den förande parten i samtalet, istället för tvärtom.
- Tjena, hur är läget?
- Öh, det är bra. Hur det själv?
- Huvudet upp och fötterna ned, som man säger. Jag hoppas att intervjun inte tar längre än tre-fyra timmar.
På den vägen fortsätter det. Jens Johansson har mycket på hjärtat och är rakt igenom supertrevlig. Det är bara att tacka och ta emot. Jag väljer därför att låta Jens sköta snacket i följande artikel, med få invändningar och resonemang från mig.

Alltid orolig
- Vi började göra press för ”Eternal” för runt en månad sedan. Reaktionerna hittills har varit ganska ok, även om jag inte haft stenkoll på hur det har gått. Vi har inte fått någon pressrapport från skivbolaget ännu, de gör en ihopsamling när det kommit fler recensioner som gått i tryck. Men jag är alltid orolig, tänk om folk tycker att skivan suger. Tvärt emot vad man kanske kan tro så blir jag mer orolig desto mer garvad jag blir och vi har gjort några skivor där folk undrat vad fan vi hållit på med. Medan man är mitt uppe i processen är det svårt att ha en överblick, det kan balla ur och bandet får en kollektiv psykos. Bandet tycker att den senaste skivan är det bästa vi gjort, medan folk tycker att man är totalt ur synk med all publik. Jag brukar vara ganska orolig även när vi spelar in och tänker alltid att materialet inte kommer att hålla, att det inte är bra nog.

Uppskjuten release
- Samtidigt så är det en sporre att göra bättre ifrån sig som jag ser det och man kanske polerar mer på låtarna t. ex. Vi tog faktiskt lite längre tid på oss att göra den här skivan än vad vi brukar göra, vi skulle haft den ute redan för ett år sedan. Men både jag och några andra i bandet tyckte att vi inte hade tillräckligt bra låtar, vi behövde fler låtar att välja på. Det kändes helt enkelt inte som att alla låtar hade sagt sitt, om man säger så.
Vissa av låtarna som skulle ha hamnat på skivan från början byttes ut till nyskrivna nummer och totalt var det fem eller sex låtar som inte klarade kvalitetsgränsen i slutänden.
Planen för den ursprungliga albumreleasen gjordes redan innan vi hade några färdiga låtar alls, dessutom kom familjegrejer emellan och liknande. Eftersom vi har möjlighet att fördröja så valde vi att göra så. Matias (Kupiainen -gitarr) ville ha lite mer power metal-inriktning på de låtar han bidrog med än det han skrivit till förra skivan, men utöver det hade vi en enkel målsättning med ”Eternal”, att skriva så bra låtar som möjligt.

The man with the plan
Få kan ha undgått den turbulens som skakade STRATOVARIUS-lägret 2003-2004. Sångaren Timo Kotipelto fick sparken och ersattes av den okända Miss K, som poserade på hemsidan med nedblodade handflator. Jens Johanssons bror Anders, då trummis i HAMMERFALL, skulle spela även i STRATOVARIUS och Timo Tolkki blev knivhuggen av ett rasande fan. Men inget av det där hände, inte egentligen. Allt var ett noga uträknat PR-trick, signerat Timo Tolkki. Han hade dock en medhjälpare.
- Vi ville göra bandet ännu större och Timo Tolkki hade marknadsföringsidén att vi skulle skapa lite skandaler. Dumt nog tyckte jag att det lät rätt kul, så jag hakade på lite grann och gav honom vatten på sin kvarn. Till och med när jag pinkade på Tolkkis ben mitt under pågående konsert så var det ett regisserat drag, jag var dessutom helt nykter. Vi spelade i Granada i Spanien och kissincidenten och den påstådda knivskärningen dagen efter ingick i hans dramaturgiska plan för den spelningen. Han hade ordnat med någon sminkartist som skulle simulera skärsåren och sedan skulle han gå till den finska skvallerpressen med den storyn. Det blev ett fasligt ståhej i media om allt det där och när det äntligen hade lagt sig så blev vi givetvis osams om pengar. Vi kom i kläm på något sätt mellan skivbolag och alltid när band kommer i kläm så börjar de bråka – när krubban är tom bits hästarna.

En bra bandledare
Från att ha varit ett band med en tydlig ledargestalt som dessutom skrev det mesta av materialet, har STRATOVARIUS förvandlats till ett band där besluten tas kollektivt. En omställning som medfört en del förändringar.
- Timo Tolkki var en väldigt bra bandledare under minst nittio procent av tiden. Innan allt ballade ur i mitten av 2000-talet så var det en tioårsperiod där allt flöt på perfekt och kalabaliken handlar egentligen bara om några få månader, så det blir lite orättvist mot Tolkki för det har färgat folks bild av hur bandet var, tyvärr. Och om man jämför upplägget från den tidsepoken med den rådande så är båda väldigt vettiga. Vi arbetade väldigt mycket helt enkelt, fokus låg på att spela in skivor och åka på turné. Timo Tolkki är bipolär, vilket ingen i bandet visste och att det var anledningen till att saker blev snurriga under en tid. Det är inte så märkligt att ingen visste något förresten, då han inte ens visste om det själv. Men när han fick sin diagnos föll saker och ting på plats så att säga. Men jag vill vara tydlig med att Tolkki var en väldigt bra bandledare som var väldigt pålitlig, men det är svårt att förklara det för någon som bara har en utomstående betraktares perspektiv. Dessutom kan ingen blunda för det faktum att han skrev väldigt många bra låtar.
När Tolkki valde att kliva åt sidan så kände jag ett mycket större ansvar som låtskrivare, och nuförtiden bidrar många fler av medlemmarna med musikaliska idéer än vad som var fallet förut. Det är lite samma sak med allmänna beslut som ska tas, även om Tolkki var duktig på sin position så känns det skönt att vara utan en tydlig frontfigur och att alla är med och bidrar till olika dimensioner av bandet.

Jens den ansvarsfulle och paketerbjudande
Bröderna Johansson har sedan länge haft ett rykte om sig som galna festprissar, men enligt Jens är de dagarna förbi för hans del.
- Vi har inte ens Vodka i bandbussen längre! När vår förra trummis Jörg Michael slutade bestämde vi oss för att ta bort Vodkan, eftersom han var den som var mest förtjust i den. Jag tänkte att om vi tar bort den så undviker vi 75cl missöden och leverskador. Att tömma en Vodkaflaska om dagen, det är rent vansinne egentligen.
Nu har vi bara öl och det räcker gott och väl och det är ingen som egentligen har saknat Vodkan. Så det är inte full skaft för mig, även om det givetvis blir mer alkohol när man är på turné än när man är hemma. Men folk börja väl bli gamla, inklusive jag själv.
På kommande turné så tycker jag vi har fått till ett bra paket ihop med GLORYHAMMER och DIVINE ASCENSION. Vi drar lite olika typer av publik tror jag, så det bli en bra överlappning och förhoppningsvis kan vi frälsa ett par som kommit för att se något av de andra banden. GLORYHAMMER startades av sångaren från ALESTORM som jag diggar och de kör sin grej väldigt mycket med glimten i ögat, så vi får kanske stå för allvaret, tyvärr. DIVINE ASCENSION är från Australien har en kvinnlig sångare så det är lite annan inriktning på det viset. Jag tror det kan vara ett coolt paket, men jag vet inte vad som är ute på vägarna i övrigt den perioden. Vi kan ju ha otur och så kommer NIGHTWISH och suger upp alla intäkter, även om jag tror att de kommer befinna sig i Sydamerika just då. Det är väldigt många band som är ute och turnerar och det finns i alla fall två-tre band av NIGHTWISH dignitet som det kan kollidera med och då hjälper det att ha ett schysst paketerbjudande att konkurrera med, för folk som inte har pengar att titta på t.ex. tre konserter.

Visions of Europe
Som slutkläm ber jag Jens välja sitt favoritalbum med STRATOVARIUS. Svaret blir, något överraskande, inte ”Eternal”.
- Det är för tidigt att uttala sig om ”Eternal” kommer bli mitt favoritalbum. Av skivorna vi släppt efter Timo Tolkki lämnade bandet så väljer jag ”Nemesis”, eftersom jag har hört den mer. Men liveskivan ”Visions of Europe” tyckte jag var väldigt rolig när den kom ut i slutet på nittiotalet. Jag bodde i USA på den tiden och metalscenen där var i stort sett utdöd, vilket den egentligen fortfarande är. Vi gjorde massor av spelningar på den turnén och spelade in två stycken - Aten och Milano. Jag tror att den skivan var en liten kugge i det maskineriet som gjorde att vår typ av musik blev populär igen, i Europa framför allt. Det är främst stämningen från tiden när vi gjorde den skivan som jag gillar. Giget innan hade vi lirat i typ Tyskland på någon pizzeria eller liknande, sedan kom vi fram till Milano och det stod tretusen människor i publiken och stämningen var helt galen. Man kunde liksom känna det i luften på något sätt att, oj, här har det hänt något.  För vid den tidpunkten hade det inte hänt något i vare sig Finland eller Sverige. Sverige liknar USA lite på det sättet, det är lite trendkänsligt. Så att dels få uppleva själva vändningen, att spela in ett sådant gig och dessutom få ge ut det på skiva är en väldigt häftig känsla. Jag tror att mycket av STRATOVARIUS senare framgångar kom från den skivan – folk hörde vilken respons vi fick från publiken och att vi som band var i toppform samtidigt som vi fortfarande var hyfsat unga och hungriga. När det sedan hamnade i tidningarna i Finland visste nog inte folk vad de skulle tro till en början. Här är ett konstigt rockband med tre Finländare, en Svensk och en Tysk – det låter som en dålig Bellmanhistoria. Medlemmar från finska band som nu är stora, CHILDREN OF BODOM och NIGHTWISH, har berättat för mig att artiklarna om oss var en inspirationskälla. Jag tror att de kände att om ett gäng töntar som vi kunde bli populära så fanns det goda möjligheter att de själva kunde nå samma framgång. Vi gav dem förmodligen en skjuts mentalt, att försöka. Allt som har att göra med ”Visions of Europe” kändes som en vändpunkt på många sätt.

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.