Ett omgrupperat Godhate återvänder

"Det som inte dödar en gör en starkare" brukar man säga. Detta talesätt kunde inte passa bättre på death metal-plutonen GODHATE, som under namnet THRONEAEON släppte kanonplattor och lirade för fulla muggar under det sena 90-talet och början av detta millenium. Men efter en rad motgångar stod tillslut frontmannen Tony Freed ensam med skötebarnet - och omvandlade kvartettens fundament och smed planer i lugn och ro. Efter några års tystnad återvänder Västerås finaste, med styrkebeskedet "Equal in the Eyes of Death" - en fot i ansiktet på tvivlarna och en framgångssaga innehållandes hårt slit, tumult och dödlig passion. Tony Freed (sång/gitarr) spottar ur skägget.  

   - Efter "Godhate" (2003) bröt vi med skivbolaget (Forensick Music) som inte förmådde att göra ett skit för att plattan skulle sälja. Någon promotionkampanj var det inte att tala om och allt annat stöd uteblev. Han släppte plattan och väntade sig sen att folk skulle köpa den utan ansträngning, säger Tony irriterat.
  Efter att plattan släpptes väntade en turné med BENEDICTION (för andra gången) genom Europa, där bandet fick ett mycket bra gensvar (främst i forna Jugoslavien). När gänget återvände hem spelades promoplattan "Anguish" in - en MCD bestående av 4 spår, som på grund av diverse trubbel inte släpptes förrän 2008 (via Metal Fortress). Det var under denna olidliga tid av stiltje som GODHATE föll isär.
   - Endast jag själv blev kvarvarande i bandet. Detta skedde, om jag inte minns helt fel, 2006. 2007 började nya medlemmar trilla på plats, och efter några vändor så var en ny platta klar och sättningen än en gång stabil.
  Sättningen kom att bestå av två helt nya medlemmar, Björn Eriksson (bas) och Chris Johansson (gitarr). Originalmedlemmen Roger Sundqvist (trummor) kom även han tillbaks igen, efter en rad av avhopp som bottnat i meningsskiljaktigheter med Tony.
   - Roger är min bror och jag har en hatkärlek till honom. Han kan vara världens goaste människa för att i nästa stund vara helt omöjlig. Jag glömmer tills nästa konflikt, då är minnena tillbaks och så kör vi allt i repris. Fast på senare tid har vi faktiskt kunnat snacka oss igenom saker bättre.
  Men Tony kan även se sin egen del i de konflikter han hamnat i med sin bror.
   - Jag har blivit bättre på att se saker objektivt och släppa taget istället för att välja konflikt.
Så länge jag kan minnas var det "jag ska döda dig din jävel” och ”jag hatar dig” med medföljande tillhyggen som knivar, knytnävsslag och dylikt. Fraserna har väl hängt med men utvecklats till grövre och mer sofistikerade saker, men även allvarliga hot. Knivarna byttes ett tag ut mot cymbaler och andra attiraljer som flög runt i replokalen. Jag tror jag sparkade sönder någon lykta på Rogers bil också för ett antal år sen, minns Tony och fortsätter:
   - Roger och jag har inte haft samma värderingar när det gällt bandet. Jag har trott på det från första start, eller kanske egentligen från 1994 då vi fick vår första stabila sättning, Roger slutade tro på bandet som framgångsrikt rockband någon gång runt 1997 skulle jag tro. För mig blev det här den viktigaste essensen i mitt liv och för Roger blev det familj, jobb och sist av allt bandet. Så när vi skulle ut och lira ville han hellre vara hemma med familjen. Jag kunde inte ta det och tryckte verbalt in honom i ett hörn. Tillslut var han tvungen att sluta. Nu är dock läget stabilt och Roger har en betydligt högre önskan att komma ut på vägarna och då funkar det såklart bättre.

Leader, not follower
  Detta stärker bara min bild av Tony som hjärnan i gänget och den oomstridde bandledaren, något han knappast dementerar.
   - Det skulle vara förbaskat skönt, eller kanske mer intressant att bara släppa över det till någon annan. Faktiskt, när jag tänker på det, så har jag vid en tidpunkt släppt rodret. Det gjordes när bandet startades upp på nytt. Jag körde på några månader och tänkte sedan att vår dåvarande trummis skulle ta rodret och jag kunde fokusera på annat för en tid. Och ta mig i brallan, han fixade en miniturné som tog oss till Schweiz.
  Tyvärr var det många missar vilket gjorde att bandet gick några tusen i förlust. Till exempel hade killen fått fel pris på båtarna mellan Sverige, Danmark och Tyskland. Det, tillsammans med en rad andra missar gjorde att Tony såg sig själv som bäste dräng.
Men att vara överhuvud i ett hårt arbetande band har sitt pris. Som bekant är det mer eller mindre en regel att ett band som bestämt sig för att lira hård musik får vänja sig vid att även knega fulltid för att få skutan att hålla sig över vattenytan. För Tony slutade det med ett akut behov av terapi.
   - Det var många olika faktorer som gjorde att jag tillslut hade det som enda alternativ för att kunna fortsätta ett någorlunda vanligt liv. Det var inte bara alla konflikter i bandet utan mycket personliga saker. Men det var ju jävligt mycket tjafs inom bandet. Det hölls ju inte bara inom replokalens fyra väggar, för när man kom hem från ett rep vid 11-tiden på kvällen så var det skrik och vredesutbrott via telefon med bandmedlemmar i ytterligare en timme. Min fru såg i detta ett samband med hur jag funkade i andra sociala sammanhang. Jag fattade inte själv att jag var jävligt krånglig att ha att göra med, utan stod bara frågande till hur fan mina bandkamrater kunde stå i vägen för vår framgång. 
  Vredesmoden tog sig uttryck i okontrollerad och impulsiv ilska, och Tony kände att om han inte lägger in sig snart så är det bärsärkagång och löpsedelstoff up next,
   - Tillslut kom dagen då känslan av tomhet blev definitiv. Dagen efter blev jag sjukskriven för utbrändhet och depression och ordinerad alla piller du kan tänka dig. Jag vägrade konstant att ta piller, utan satt istället framför datorn och kanaliserade min ilska genom att skriva låtarna till skivan. Så någonstans i allt det där fick jag hjälp att inse att en lösning kunde vara terapi.

Equal in the Eyes of Death
Med all denna kaos i ryggsäcken är det inte så märkligt att "Equal" är en så fruktansvärt furiös dödskavalkad. Det är mixen mellan storheter som DEICIDE, MORBID ANGEL och i viss mån VADER, som rymmer den 39 minuter långa plattan. Produktionen är fet och gitarrerna briljerar med signaturriff. Men, det är Tonys röst som utgör stora delar av GODHATEs sound. Han låter som resultatet av en re-make av TWINS, där Benton (DEICIDE) och Peter (VADER) fått ta över Arnold och De Vitos roller - förutsatt att någon av herrarna befruktat den andre. Ja, ni hajar. Behållningen hittas heller inte i blixtsnabba komp och tokmangel (även om materialet knappast kan beskrivas som långsamt), utan i hooks och välskrivet låtmaterial.
   - Jo, alltså det låter väl jävligt vettigt. Och du har helt rätt angående hastighet. Det var nog viktigare förr för oss, även om vi aldrig nådde upp i de hastigheter som vi tyckte lät coolt. Dessutom skulle vi alla bli tvungna att ändra våra livsstilar ganska drastiskt och dra ner på alkoholintaget om vi skulle kunna hänga med i dagens hastigheter. Nej, det finns andra band som gör det bra redan.
   - Vi har låtit tydligare melodier få ett större utrymme i musiken helt enkelt och dessutom har vi tagit ut svängarna en hel del från de tidigare så tydliga Florida-influenserna.
Jag har många gånger tänkt oss som ganska mycket death/thrash, men samtidigt är uttrycket redan myntat och jag förknippar det med helt annan musik än det vi gör. Men när du nämner VADER, och då om man får nämna den första plattan, ”The Ultimate Incantations”, så kan jag tycka att vi får rättvisa i thrash-influenserna då den plattan är ganska thrashig.
  Hur var tankegångarna när ni började skriva plattan?
   - Grundtanken när jag började skriva var att hitta tillbaks till stilen vi hade i början av THRONEAEON-tiden, då vi var influerade av just DEICIDE och MORBID ANGEL. Samtidigt kände jag en önskan att öppna dörrarna för nya musikaliska idéer som jag hade inom mig. Tidigare var det så styrt - att det skulle vara på ett visst sätt, men jag kände mig trött på det konceptet. Vem fan vill dricka Festis hela livet om man kan inmundiga en fin maltwhisky ibland? Ja, där har vi det igen. Nu har jag ju precis liknat både DEICIDE, MORBID ANGEL, VADER och våra tidigare skivor vid ”snabbsaft” och hyllat vår nya platta som den dyraste maltwhisky som går att köpa för pengar. Men det var inte riktigt så jag menade.
  Han börjar om.
   - Så här; jag ville skapa något som kändes ännu mer eget än tidigare. Fortfarande ville jag att man skulle höra att det var GODHATE. Alltså tuggande riff, dubbla kaggar, arg-growl-sång och 2-takt med lite grind emellanåt. Så det var till att försöka köra dessa ingredienser och böka in mina nya idéer i det.
  Och det fungerade. Visst, det hörs att det är samma band som på både "Neither of Gods" och "Godhate", men "Equal" känns betydligt slagkraftigare och genomtänkt.
   - Jag känner att med varje ny release försöker vi vidga vårt sound. Så har det varit från första demon till senaste plattan. Vi vill alltid bräcka det senaste släppet. Många har sagt att nya plattan är jävligt stark och även om man kan höra våra influenser här och där så går det inte att säga att det låter som något annat band. Det tycker jag känns lovande, och det är väl de flesta bands mål.
   - Jag hoppas att nya plattan går bättre och att vårt nya bolag förstår vikten av marknadsföring. Men den stora skillnaden är att vi är mer erfarna som musiker både när det gäller musicerande och allt arbete runt omkring. Jag har väl slutligen anammat ”do it yourself”-mentaliteten och arbetar därefter. Förhoppningsvis betalar det av sig i slutändan.
  Tony erkänner även att vid närmare eftertanke har de kanske inte skött allt så snyggt tidigare. Att lyssna för mycket på andra och anta en kräsen attityd är inte alltid ett framgångsrecept. Men ändå ser han det positiva i produkten av det som varit.
   - Våra beslut har tagit oss hit där vi står idag, med en kanonplatta i bagaget och nya fans som upptäcker bandet varje dag. Jag är tacksam för det. Jag försöker vara positiv och njuter av varje steg framåt. Vi är också ett av få band som fortfarande är aktivt och som fortfarande står förankrade i undergrounden. Det om något är ett resultat av vårt förflutna.

För några månader sedan spelades videomaterial till två videos in. "Godhate" och "In Praise of Sin" från senaste plattan kommer att vara tillgängliga över Youtube så snart de är klara. Han utlovar att det blir "argt, blodigt, kladdigt och lite naket". I höst planerar bandet en längre sträcka där Danmark, Tyskland, Holland och Frankrike är huvudmål. Irland och staterna ligger också i görningen. Sedan blir det till att låsa in sig i skrivarstugan igen.
   - Tanken är att vi ska släppa minst 2 plattor till på Metal Age. Vi siktar på att få ut nästa platta senast i början av 2012.

Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Följ Metalcentral på Facebook för det senaste inom metal i form av recensioner, nyheter, bilder, videos och exklusiva tävlingar, direkt i din news feed.